April 2004

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

Några svampar från Thailand

Några av oss som bidrar till Månadsnotisen har varit på utrikes ort under våren. Den här rapporten kommer från Thailand, som lär ha en annorlunda svampflora, eller modernare uttryckt funga, än den svenska. Jag, Magnus alltså, var inte ute och letade aktivt efter svampar i naturen utan lät mig nöjas med de svampar, som man kunde hitta på matmarknader. Ostronskivling, särskilt en blek sort, kanske mandelskivling, var vanlig, men den kände jag ju redan till hemifrån. Den var ibland en av ingredienserna i den starka goda soppan med jätteräkor, Tom Yam Kung, och i den var den inte skuren i småbitar utan förelåg i stora bitar med behagligt fast konsistens.

Ostronskivling var vanlig på marknaden. På thailändska Hed Nang Fa.

Men naturligtvis var jag intresserad av att se och smaka något jag inte kände till tidigare. Halmsvampen, på engelska Straw Mushroom, thailändska Hed Fang var en sådan svamp och även om jag inte lyckades få till ett besök hos någon odlare så fick jag i alla fall både fotografera och smaka denna uppskattade delikatess.

Halmsvamp, ostronskivling och som färgklick några paprikor.

Inte köpa - bara fotografera... Men den vänligt leende säljaren gjorde ändå en liten utställning för mig med några paprikor tillsammans med ostronskivlingen och halmsvampen. Halmsvampen tillhör släktet slidskivlingar, Volvariella, vars svenska arter man inte ser så ofta. De påminner om flugsvampar i det att de har en volva som täcker hela svampen och som blir kvar som en strumpa längst ner på foten när fruktkroppen växer till. Men sporpulvret är rött istället för vitt som hos flugsvamparna.

Unga svampar är helt täckta av en skyddande hinna och när man skär genom svampen ser man foten och hatten.

Någon mer avancerad matlagning kunde jag inte utföra på dessa svampar, men jag tyckte de var utsökta grillade efter att ha preparerats med ett tunt lager vitlökssmör. För den som är intresserad av att uppleva denna för oss exotiska svamp kan jag meddela att den kan finnas att köpa som konserv i en butik med asiatisk mat, men smaken är förmodligen mycket reducerad, som det brukar vara med konserver. Ett tips jag läst är också att man bör dela svamparna innan man använder dem, så att vätskan inuti med tråkig burksmak rinner ut.

Konserverad halmsvamp och ett stort fat med Auricularia (Hed Hu-noo) och längst till höger färska halmsvampar.

Öronsvampar kan man också hitta på marknaderna, en gelésvamp av släktet Auricularia tror jag mig har sett några gånger. Enoki, eller vinterskivling, kunde man också köpa. Jag stötte naturligtvis även på en okänd svamp på en marknad. Den såg brunsporigt oaptitlig ut, men var kanske en riktig delikatess. Kanske någon av läsarna av denna notis kan bidra till klarhet om namnet på denna svamp?

En för mig okänd skivling som såldes i små buntar.
Var den ens avsedd att ätas? Mer info i notisen för april 2006!

Nästa gång jag åker till Thailand tror jag det blir under regnperioden. Kanske blir det då en rapport med många vackra vilda svampar. Men det lär inte bli så lätt att få namn på dem alla...

2004-03-30 Text och bilder: Magnus Källberg