April 2002

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

Vårsvampar

Med stormsteg har våren kommit till oss i år, och med den både vårblommor och vårkärlek och vårsvampar. När björkarnas blad är stora som musöron är det rätt tid för murklor, brukar det sägas. Och i år är våren tidig, när var björklöven förra gången utspruckna redan veckan före valborg? Men, det är inte bara värme som behövs för att det ska bli murklor och annan vårsvamp, det behövs regn också. Och som alla vet har det knappast kommit en droppe sista månaden. Men än är det för tidigt att ge upp, låt oss hoppas på en blöt 1:a maj-vecka!

Stenmurkla, synbarligen uppskattad av sniglar

Toppmurkla

Vårsvampar för de allra flesta av oss, det är murklor det. Vanligast i våra sandiga svenska skogsmarker är förstås stenmurklan (Gyromitra esculenta). Med sin vackert djupveckade brunaktiga hatt, som brukar dölja det mesta av foten sitter den i skogsvägens kant eller på hygget och utmanar oss att plocka. Ska vi våga göra det?

Stenmurklans giftighet är vid det här laget välkänd, även om det händer att man träffar folk som säger att de som unga åt stenmurkla utan att förvälla först. Sanningen bakom detta kan vara att giftmängden varierar starkt hos stenmurklor från olika lokaler, och den s.k. bleka stenmurklan (Discina gigas) är nästan giftfri. Vidare har vi människor olika förmåga att ta hand om och oskadliggöra giftämnen. Tidigare tänkte man också bara på själva akuteffekten, i dag vet vi att giftet också kan skada vårt DNA, något som i förlängningen möjligen kan leda till cancer.

I slutändan är det fråga om hur stora risker vi vill ta. Den som vill vara på den helt säkra sidan äter ingen stenmurkla alls, den som är beredd att ta en liten risk förväller även torkad murkla i rikligt med vatten 2x5 minuter, medan den som vill äta god murkla till priset av större risk följer receptet i gamla kära "Stora kokboken" att förvälla 4 minuter en enda gång! Men glöm inte bort att stenmurklans gift avdunstar mycket lätt, så ha spisfläkten på när du förväller, och torka inte murklor på elementet. Förvara heller inte stora mängder färska murklor öppet i bilen när du åker hem från en lyckad murkelutflykt!

Utförlig information om allt som har med stenmurklans giftighet att göra får man på Livsmedelsverkets hemsida www.slv.se, sök på "stenmurkla". Och följ med i den högaktuella debatten om giftig akrylamid som bildas när vi t.ex. steker potatis - det är precis samma cancerrisksituation som för stenmurkla!

När det talas om murklor på europeiska kontinenten och i Amerika är det oftast toppmurklor (släktet Morchella) det är fråga om, stenmurklan kallas "false morel" och klassas som giftsvamp. Toppmurklorna är ogiftiga och behöver inte förvällas, tyvärr är de inte så vanliga i vårt land.

En helt annan "murkla" som väckt uppmärksamhet i linköpingstrakten just i år är bombmurklan (Sarcosoma globosum). Den är ingen matsvamp, och så äckligt slemmig som den är inuti är det väl ingen som skulle komma på idén att äta den. Däremot påstås slemmigheten förr ha utnyttjats av odygdiga barn som "bombarderat" med svampen - därav det svenska namnet. Man kan undra om barnen i våra grannländer var snällare, i Norge heter svampen ifråga "svartgubbe" och i Estland "limatünnik", vilket betyder "liten slemtunna". Klicka på namnet så får du veta mer om denna konstiga svamp.

Det finns naturligtvis andra svampar än murklor på våren, men de är inte så många. Bäst känd bland skivlingarna är vårmusseronen (Calocybe gambosa) som är ätbar och uppskattad av dem som tycker den är god. Vårmusseronen påträffas ofta i ringar på ängar och i lövhagar i kalkrika trakter.

Rödskivlingar (Entoloma) är ett artrikt släkte av oftast små oätbara och ibland giftiga svampar. Mest omtalad är den giftiga bolmörtskivlingen som kommer senare på sommaren. Men flera rödskivlingar är vårsvampar, och bland dem finns vårrödhättingen (Entoloma vernum), som Mats Elfström nyligen hittade vid sitt sommarhus i Ydre. Om du följer länken finner du hans scannade bild och beskrivning av denna lilla svamp som man dock ska vara expert för att artbestämma!

2002-04-26 Lennart Gidholm