Vårrödhättingen hör till de allra tidigaste vårsvamparna. Den är relativt svår att se, då den växer bland rester från förra årets vegetation och hattarna kan vara dolda av t.ex. torra löv. Dessutom är hattfärgen så mörk att naken jord är ett gott kamouflage. Fruktkropparna är rätt sköra och faller lätt sönder om man inte är mycket försiktig vid hanteringen av dem. Fruktkropparna är ganska luktlösa. Svampen föredrar något sur jord och kan hittas i blandskog, ofta vid något lövträd. Avbildade exemplar växte vid en gammal, rätt murken lönn, som runt sig har ett buskage av syren.

Det finns en art som är mycket lika till utseendet, nämligen majrödlingen (Entoloma aprile). Den skiljer sig från vårrödhättingen genom att ha mjöllukt och att växa företrädesvis vid alm.

Den absoluta skillnaden mellan dessa två arter är dock av mikroskopisk karaktär. Vårrödhättingen har i hatthuden hyfer som har färgkornen på sin yta, medan majrödligens hyfer saknar färgkorn på ytan - färgen är i stället löst i cellvätskan. Man letar i ett mikroskopiskt preparat av hatthudshyfer efter tunnare hyfer (diameter cirka 5 µm), där man efter något sökande kan se hyfer med små korn på ytan (om man hittat vårrödhättingen).

Fynddata: leg Ingegerd Elfström, det Mats Elfström. Östergötland, Ydre kommun, Skyttla. Vid lönn och syrén. 20.IV.2002. Coll. ME02-001.

Texten om vårrödhättingen är skriven av Mats Elfström, som även scannat svampen.