|
|
Aktuell notis STARTSIDAN |
Sommaren har tidvis varit varm och torr. För några veckor sedan började en hel del kremlor och soppar dyka upp i Ullstämmaskogen, men sen blev det varmt och torrt igen och i skrivande stund är det mycket ont om marksvampar i mina Linköpingsskogar. Jag vill gärna skriva om någon matsvamp i septembernotisen, men hade inga bilder som jag var nöjd med, och nya foton var inte att tänka på. Så det får bli något annat än en matsvamp i denna notis.
Häromdagen fick jag ett tips om att det fanns en slidskivling på en av lövträdsstockarna som ligger upplagda på en av militärens gamla övningsbanor i norra delen av Tinnerö, karta här, alldeles söder om Haningeleden. Slidskivlingar ser man inte så ofta, så jag gav mig av för att se om svampen fanns kvar. Och hjärtat for upp i halsgropen när jag fick syn på en alldeles fräsch och glänsande vit slidskivling på en av stockarna. Slidskivlingar känner man igen på den tydliga strumpan eller slidan som omger fotbasen och de rosafärgade skivorna. Flugsvampar och kamskivlingar har också sådana här strumpor eller fjällkransar vid fotbasen, men de har vita skivor och ser annorlunda ut.
Ser du den ljusa slidskivlingen på den översta stocken?
Svampen var en silkesslidskivling, Volvariella bombycina, som är en osannolikt vacker svamp med sina vita silkesglänsande hår över hela hatten. Mikael Hagström som inventerat svamp på Tinnerö i flera år beskriver den som en sagolikt skön svamp, och det är inte svårt att hålla med. Tyvärr är enligt Mikael fruktkroppen ganska kortlivad, så det gäller att komma innan den blivit helt förstörd.
Silkesslidskivlingen på nära håll (Foto: Janne Moberg)
Hatten är täckt av vita
eller lite gulaktiga glänsande
hår Skivorna är vackert
rosa
Nu hoppas jag att regnet som kommit de senaste dagarna ska locka fram många trevliga marksvampar. På gårdagens signalartscirkel hittade vi ganska många signalarter av svampar, men de växte på ved allesammans, rynkskinn, ullticka, trådticka, blodticka, grovticka och kött-ticka.
2020-09-02 Text och tre bilder: Magnus Källberg.