Maj 2019

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

Några svampar från vårens cirkel om tickor och skinn

En cirkel om tickor och skinnsvampar var en nyhet i Linköpings svampklubb för våren 2019. Inititivtagare och cirkelledare var skånemykologen och naturkonsulten Nils O Nilsson. Cirkeln var ett samarbete mellan Linköpings svampklubb, Naturskyddsföreningen Linköping och Studiefrämjandet.

Vid sex inneträffar gick vi först igenom lite allmänt om tickor och skinn. Generellt sett har tickorna porer på den sporbildande ytan (hymeniet) medan skinnen saknar porer. En del arter bildar hattar, medan andra är mer eller mindre resupinata, dvs. helt vidvuxna mot underlaget. Sedan betade vi av de vanligaste (och även en hel del av de ovanliga) arterna av tickor, skinn och de närstående gelésvamparna, för att vid sista inneträffen få demonstrerat hur man gör mikroskoppreparat. Då studerade vi också några strukturer i mikroskopet.

Rekommenderad litteratur var Ryman-Holmåsens klassiska Svampar En fälthandbok. Den har visserligen mer än 30 år på nacken, men har ett mycket relevant urval av tickor, skinn och gelésvampar. Fast många av namnen, särskilt på skinnsvamparna, har ändrats och man kan behöva titta i Dyntaxa, för att hitta de aktuella namnen.

Vi fick se många vackra och intressanta svampar under cirkelns gång. En stor del av fynden vid tre exkursioner krävde åtskilligt bestämningsarbete med lupp och mikroskop. Men många av tickorna och även en del skinn kan man lära sig känna igen även i fält och några exempel följer nedan.

Purpurskinnet, Chondrostereum purpureum, växer oftast på lövved och är lätt att känna igen när det är färskt och fräscht, men efter en veckas torrt och blåsigt väder såg det annorlunda ut.

Fräscha och fina purpurskinn på en levande björk

Purpurskinnen på samma björk en vecka senare

Flera skinnsvampar har taggar på hymeniet och kan kräva mikroskopering. Men jupiterskägg (Kneiffiella barba-jovis) och ockratagging (Steccherinum ochraceum) kan man nog med lite träning lära sig känna igen. Jag tyckte att jupiterskägg var ett konstigt namn tills jag kom på att Jupiter inte bara är en planet utan också den romerska motsvarigheten till grekernas Zeus, den främste av gudarna. Och guden Jupiter har definitivt skägg.

Jupiterskägg på en låga av alm

Ockratagging (kallades tidigare ockragrynna)

Några svampar på barrträd var blodtickan (Meruliopsis taxicola) och blödskinnet (Stereum sanguinolentum). Blödskinnet har verkligen ett passande namn och blöder i fuktigt tillstånd kraftigt vid skrapning. En liknande art på lövved är styvskinnet (Stereum rugosum), som också blöder vid skrapning. Blodtickan är en signalart, men bara på gran.

Blodticka på en nedfallen grov tallgren

Blödskinn

Ribbgrynnan (Phlebia radiata) växer oftast på döda lövträd. Liksom hos purpurskinnet ändras utseendet ganska mycket när svampen torkar till.

En fräsch och vacker ribbgrynna

En ribbgrynna på en almlåga en vecka senare

Ett roligt fynd i ett fuktigt parti i Ullstämmaskogen var det vackra vinterskinnet (Erythricium laetum) på lövved, som har egenheten att ofta växa ut på omgivande växter. En liten söt strimmussling, Resupinatus applicatus, alltså ingen ticka eller skinn, får avsluta månadens kavalkad av svampbilder.

Ett rosa och vackert vinterskinn

En liten strimmussling

2019-04-30 Text och bilder: Magnus Källberg