Måndag |
PRÖVA NYA SVAMPSORTER - Nya och kända svampar i butik. Anna-Lena, som var arrangör och kunskapsförmedlare denna kväll skriver: En kanonlyckad kväll!! Vi hade verkligen roligt och trevligt. Trots att vårprogrammet distribuerats senare än beräknat var vi över 20 personer som provade ett flertal av de nya svamparterna som finns i våra butiker. Vi hade tillgång till ett antal av de nya svamparna, de lagades till separat, lades upp separat och provsmakades ävenledes separat. Deltagarna såg ut att vara mycket nöjda med de nya smakerfarenheterna. På Frukt och Grönt Främjandets hemsida finns ett flertal artiklar om våra gamla och nya spännande matsvampar och naturligtvis även om frukt och grönt. Titta på exempelvis artiklarna "Svamp - allt från gift, medicin och nödföda till vardagsmat och gourmémat", "Med svamp på menyn", ""Invandrade" svampar i svenska odlingar" och på länksidan till alla de olika svamparna, där du kan klicka på namnet i listan över svampar och få läsa om de olika arterna. En kväll som denna ger verkligen inspiration till att handla av de nya sorterna, något man kanske annars drar sig lite för - är den där svampen verkligen så god och kan jag laga något av den som gör rättvisa åt svampen? Corren har även skrivit om denna svampkväll den 1 april 2003 (dock inget aprilskämt). Gå in på Correns hemsida. |
Onsdag |
ÅRSMÖTE - Svamp - farligt, gott, nyttigt? Naturliga gifter i våra livsmedel. Inledningen till Svampklubbens årsmöte 2003 blev lite annorlunda än vanligt eftersom något blivit fel vid bokningen av NaturCentrum. Ett antal vilsna medlemmar väntade utanför NaturCentrum i avvaktan på att Anna-Lena skulle hitta en ersättningslokal. First Hotel blev räddningen. Ganska så försenade installerade vi oss i lokalerna. Eftersom tiden redan var långt liden startade mötet med att kvällens inbjudna föreläsare Christer Andersson, toxikolog på Livsmedelsverket i Uppsala, berättade om ett av sina arbetsfält på Livsmedelsverket, nämligen om naturliga toxiner. Föredraget var synnerligen intressant och innehållsrikt och bara en liten del kommer att refereras här. Christer började med att kasta ut "brandfacklan" att naturligt verkligen inte är detsamma som giftfritt. Genom evolutionen har djur och växter utvecklats tillsammans och skaffat sig försvar mot varandra. Växternas försvar kan vara sådant som skal, taggar, avskräckande lukter och färger och inte minst gifter. Exempelvis innehåller vanlig vitkål cirka 50 olika naturliga gifter. Dessa gifter är inte alltid farliga för människan, men undantag finns verkligen. Som exempel nämnde Christer potatis, selleri, gurka och squash där man genom växtförädling lyckats få fram nya sorter som innehöll riktigt otäcka saker. En potatissort, som var resistent mot potatisvirus Y visade sig ge massförgiftning av människor. En ny sellerisort gav tillsammans med solljus svåra brännskador på skördearbetarna och hamnade därför (lyckligtvis) inte hos konsumenterna. Så småningom kom Christer över på svampar och de gifter som finns i våra matsvampar. De gifter han berättade om var dels de ämnen som finns i stenmurklor och dels de rön som hittills kommit fram om champinjoner. Stenmurklan är ju en känd giftsvamp sedan lång tid tillbaka men det var inte förrän i slutet av 1960-talet som giftet isolerades och karakteriserades. Giftet tillhör gruppen hydraziner av vilka de allra flesta är cancerframkallande. Antalet hydrazinvarianter i stenmurkla är ungefär tio varav gyromitrin utgör ungefär 90 %. Gyromitrinet omvandlas på olika sätt i kroppen och många skadliga ämnen bildas, bland annat raketbränslet monometylhydrazin (MMH) och den mycket reaktiva metylradikalen ( ). Man kan urskilja tre olika gifteffekter hos stenmurklan:
Av de metoder som finns för att minska giftigheten är avkokning mest effektiv. I medeltal finns cirka 15 % av giftet kvar efter omsorgsfull avkokning medan bara cirka hälften försvinner vid torkning. En annan intressant aspekt var den att olika människor har olika bra förmåga att klara av förgiftning av stenmurkla, nämligen om man är en snabb eller långsam "acetylerare" och snabbt eller långsamt kan eliminera giftet genom att kroppen sätter på en ättiksyrasvans på de farliga delarna av hydrazinet. Skall man då äta stenmurklor? Tolkningen blir nog NEJ! Fast förbaskat goda är dom i alla fall...(tycker författaren av dessa rader) Sedan gick Christer över till att tala om champinjoner och agaritin. Agaritin är ett ämne som också är ett slags hydrazin. 1991 kom en utredning som slog fast att man då inte visste så mycket om agaritinets skadeverkningar, men nu till hösten är det tänkt att fakta skall presenteras i en bok. Agaritinet är inte akut giftigt eller har några effekter på fortplantningen, men det ger upphov till cancer i försöksdjursstudier. Agaritinet är också ganska beständigt och en hel del finns kvar även efter olika typer av tillagning. Den mest framkomliga vägen är kanske att hitta champinjonarter som har en naturligt låg halt av agaritin och att försöka odla dessa i stället för de sorter som odlas idag. En kuriositet är att giftchampinjonen innehåller mycket låga halter av agaritin, men den vill man ju undvika av andra skäl :-) Christer avslutade sedan sitt föredrag med att kort berätta om hallucinogena svampar. När de är torkade är de ju klassade som narkotika men i färskt tillstånd är de nog fortfarande att betrakta som livsmedel. Sedan fick vår föredragshållare bråttom att hinna med tåget tillbaka till Uppsala. Det var synd att det blev så litet tid för frågor men kanske var det tur för då hade vi nog suttit flera timmar till! Vi gjorde därefter en bensträckarpaus och sedan bjöd svampklubben på en lätt måltid med bröd, smör, ost, skinka, grönsaker och dryck. Sedan vidtog ett snabbt effektivt årsmöte under ledning av Anna-Lena. Valda delar av verksamhetsberättelsen lästes upp, revisorn Sven Lönning berättade och styrelsen fick tacksam ansvarsfrihet. Budgetförslaget för 2003 presenterades och godkändes. Valberedningens förslag gillades och därför valdes på två år Olle Ståhl till kassör efter Ina Wallquist, som efter många års kassörsarbete nu avsagt sig uppdraget. Lennart Gidholm och Magnus Källberg omvaldes på två år. Till revisorssuppleanter på ett år omvaldes Maud Flygare och Christina Johansson. Som valberedning valdes Stellan Pettersson (sammankallande) och Ina Wallquist. |
Helgen |
HELGRESA Resan blev tyvärr inställd på grund av för få anmälningar. Vi gör ett nytt försök... |
Söndag |
MURKELUTFLYKT - Kom med och leta vårens läckerheter! Trots det strålande vädret så var det inte många deltagare på vårens murkelutflykt. Hade måhända Christer Anderssons föredrag om naturliga gifter på årsmötet avskräckt en och annan som annars hade följt med? Förhoppningarna om en god skörd var inte så stora, det har ju varit både torrt och kallt hittills i vår och fortfarande blommade både tussilago och vitsippor. Annars brukar det ju vara gullvivetid när vi drar ut på våra murkelutflykter. Men, oj vad vi bedrog oss! Det fanns ganska mycket murklor där vi stannade vid ett treårshygge på vägen in mot Krogsfallsgölen, dit vi ofta åkt med svampklubben under Eric och Vuokko Svenssons ledning. Men dom rackarns murklorna var ovanligt svåra att se där dom växte i spåren i det uppkörda hygget, överväxta av både mossor och ibland högt gräs. Men några liter tillsammans blev det allt och sedan härlig skogsfika som avslutning och alldeles i närheten av några nyfikna kor. Således en ovanligt lyckad utflykt i ett ljuvligt vackert och soligt vårlandskap. |
Söndag |
UTFLYKT FÖR HELA FAMILJEN TILL OMBERG Utflykten till Omberg med Tommy Svensson från Norrköping som ledare samlade tyvärr inte så många deltagare. Lite synd att en sådan myckenhet av vetande men även av gammalt skrock inte kom fler till godo. Vädret var inte heller helt perfekt men efter regn kommer sol, och särskilt blöta blev vi ju faktiskt inte Omberg såg som vanligt spännande ut redan på håll, inbäddat i dimma, som det var den här förmiddagen. Vi stannade till på Hjässatorget och gick upp mot hjässan. Av svampar såg vi inte särskilt mycket, lite rönnrost och kanske någon liten skivling, som vi dock inte bestämde. Så dagen ägnades i stället åt växterna och Tommy berättade bland annat om livets trädet asken, Tors träd eken, Frejas träd björken, den användbara enen, man gjorde t.ex. "retstickor" av en mot tandvärk, och den mycket farliga djupt rotade aspen, som man inte vågade komma nära - en avbruten asp utgjorde en nedgång till underjorden. Vi fick även veta om olika örters användning, som att man blir helt paralyserad av en lämplig mängd träjon men tyvärr fortfarande känner smärta. Inget särskilt trevligt narkosmedel således. Brännässlan har 41 dygder enligt Hildegard av Bingen (1100-talet). Varför det heter svartkämpar visade Tommy genom att utkämpa ett envig med en av deltagarna. Den som hade kvar axet utgick som segrare ur svartkämparduellen. Och naturligtvis berättade Tommy om vår kanske viktigaste medicinalväxt, johannesörten, som även sades bota vissa typer av stamning. Sedan ska vi väl inte glömma bort förslagen till mat från skogens skafferi, som dessa på rödklöver. Ombergsutflykten avslutades med medhavt fika och sedan stannade vi även till vid Heda och tittade på växter på stäppängarna vid Isberga. Luddvedeln var inte i full blom ännu men många andra växter, som man inte ser precis överallt. Färgmåra, luktvicker och toppjungfrulin för att nämna några. Och blåvingar fladdrade omkring i solskenet. Det blev alltså en mycket trevlig söndagsutflykt till ett av våra finaste utflyktsmål i Östergötland - det litet mystiska och sägenomspunna Omberg. |