September 2006

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

Några vanliga strävsoppar

Så kom då det efterlängtade regnet i augusti, även om det kom orättvist i häftiga lokala skyfall. Och med regnet kom svampen som nu poppar upp överallt - också den lite orättvist. Dåligt med kantarell men mycket flugsvamp och mycket sopp och väldigt mycket som är smått.

Strävsoppar är det gott om och dessa rejäla svampar är värda att ta hand om. Men det gäller att vara tidigt ute för det är inte bara människor som gillar dem. De är bra nybörjarsvampar eftersom de inte har några farliga dubbelgångare. Och för pedanten som vill sätta artnamn på dem är de något att bita i eftersom de inte är lätta. Det har vi ägnat en tidigare notis, men nu ska vi skriva om några av de vanligare arterna.

Strävsopparna (släktet Leccinum) är alla mykorrhizasvampar som lever intimt tillsammans med olika träd, oftast lövträd. För artbestämningen är trädarten en mycket viktig karaktär. Strävsopparna är lätta att känna igen på att foten är beklädd med små, mer eller mindre luddiga fjäll som kan vara vita eller mer eller mindre färgade i rödbrunt till svart. Hatten kan vara grant färgad och svampköttet, som från början är vitt får hos många en blågrön eller svart färg när det skadas - något som inte betyder något för smaken. Är svamparna fasta i köttet är de bra matsvampar, även om de inte brukar räknas till svamprikets riktiga höjdare.

Bland aspar lyser redan på avstånd de orangebruna hattarna av aspsopp (Leccinum rufum). Det är en storvuxen art som fyller rejält i matkorgen. Den unga foten är klädd med fjäll som är vita, men fjällen mörknar med tiden och blir bruna eller rödbruna. Snarlika arter som lever med andra träd än asp har fjäll som redan från början är mer eller mindre mörka.

Unga aspsoppar med helt vita eller bara lite bruna fjäll på foten.

En hel del strävsoppsarter lever tillsammans med björk och de flesta av dem är inte lätta att sätta namn på, men en, tegelsoppen (Leccinum versipelle), utmärker sig genom sin karakteristiska orangebruna hatt. Den är stor och kraftig och dessutom vanlig och är en av de bästa matsvamparna. Tegelsoppen kallades tidigare tegelröd björksopp.

Tegelsoppen har fotfjäll som är nästan svarta även på unga svampar.
Nyss skadade ställen har blivit blåa och gamla skador (insektangrepp) är svarta.

En annan mycket vanlig art tillsammans med björk är björksopp (Leccinum scabrum). Fotfjällen är brunsvarta och rätt hårda varför foten känns sträv - härifrån kommer namnet strävsopp.

Björksoppen är lite mindre och har smalare fot än tegelsoppen och
hattfärgen är rent brun eller gråbrun.

Bland ekar kan man stöta på eksopp (Leccinum quercinum). Även den har orangebrun hatt och särskilt äldre exemplar kan vara svåra att skilja från asp- och tegelsopp om man inte vet värdväxten. Fotfjällens färg hos unga svampar är en viktig karaktär, de är nämligen rödbruna även på unga svampar.

Denna unga eksopp har rödbruna fjäll på foten.
En ung tegelsopp har svarta och en aspsopp vita till ljusbruna fjäll.

2006-08-30 Text och bild: Lennart Gidholm