Mars 2003

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

Några strävsoppar från hösten 2002

Strävsoppar (släktet Leccinum) är en grupp svampar som det ofta är svårt att få några bra namn på, utom att dom är strävsoppar förstås, för det är ju lätt att se på grund av de litet sträva filttofsarna på foten. Ska man "bara" äta dom så spelar det ingen större roll om man vet exakt vad dom heter, men om man vill artbestämma är det ibland ganska så svårt, inte minst därför att det inte är klart ännu vilka arter som finns och nya arter beskrivs tid efter annan. Under 1990-talet har släktet varit föremål för många forskares intresse med resultat att antalet arter ökat till runt 35 stycken. Hur många av dessa som finns i Sverige vet vi inte, eftersom de nya arterna verkar okända av nästan alla amatörmykologer. DNA-undersökningar pågår för att utröna hur många av alla arter som med den tekniken är artskilda.

En del arter mörknar och vissa blir nästan svarta en stund efter att man skurit i dom, hos andra arter förblir köttet vid sin ursprungliga färg. Det är alltid viktigt att observera vilka träd, som kan vara tänkbara kandidater för mykorrhiza, eftersom strävsoppar ofta är ganska kräsna när det gäller samarbetspartner.

Månadsnotisen presenterar här kort några strävsoppar som är mer eller mindre lika den vanliga björksoppen, Leccinum scabrum, eller strävsoppen som den kallas i en del böcker. Den brukar anses som mycket variabel, växer med björk och köttet svartnar inte vid snittning.

 

Björksopp eller strävsopp är en variabel art.

En snarlik, oftast lite mindre, art, som dock missfärgas vid snittning och svartnar så småningom och växer tillsammans med hassel är hasselsoppen, Leccinum carpini eller Leccinum pseudoscabrum, vilket ju betyder "falsk björksopp".

Hasselsoppen växer, som namnet anger, tillsammans med hassel.

Under hösten 2002 hittades vid utflykter med svampklubben Boletus i Norrköping två av de ”nya” arterna. ”Nya” inom citationstecken, eftersom de beskrevs för runt 10 år sedan. Dessförinnan har de nog varit missförstådda och kallats för något annat. En av arterna heter mörk kärrsopp (konstigt att den redan har ett svenskt namn!) och bör vara tämligen allmän i rätt miljö, vilket torde vara kärrmiljö med vitmossor och björk.

Den vanliga kärrsoppen (Leccinum holopus) är en ljus art som med åldern bryts mot oliv(-grönt). Köttet är i luft tämligen oförändrat i färgen och blir aldrig någonstans blågrönt. Köttet är mjukt.

Den mörka kärrsoppen avviker på flera sätt: Hattfärgen är mer åt det bruna hållet och någon oliv färg dyker inte upp. Köttet är fastare, och i luft blir skadade delar ljust smutsigt röda. Här och var kan blågröna fläckar uppträda. Hos de tre exemplar som vi plockade hade två vid fotbasen var sin fläck med svag färgförändring mot blågrönt. Det tredje exemplaret fick inne i fotbasen en liten fläck med intensiv färg (se bilden!).

Mörk kärrsopp, en av de "nya" strävsopparna.

För att få fram den rödaktiga färgen i köttet var det nödvändigt att med ett trubbigt föremål (typ skruvmejsel) hacka i köttet. Jag brukar göra så, att jag skär svampen uppifrån och ner på mitten. Köttytan delar jag med ett streck på mitten uppifrån och ner: den ena halvan hackar jag i, den andra lämnas oberörd. Här visade det sig att den hackade halvan fick färgförändring, medan den orörda förblev oförändrad (se bilden!). Den här proceduren bör vara standard vid undersökning av strävsoppar.

Arten har det vetenskapliga namnet Leccinum olivaceosum, givet av de två franska mykologerna Lannoy och Estades.

Ännu en liten ljus strävsopp, som till det yttre är rätt lika den mörka strävsoppen – så när som att hattfärgen är ljusare, hittades under hösten. Fyndet har inte varit lätt att få ett namn på. Det KAN vara Leccinum nucatum, även den en av de nya arterna och än så länge utan svenskt namn. Samma Lannoy & Estades som ovan har satt namnet på arten. På bilden ser köttet ut att vara rosaaktigt, men det är i original utan röda toner. 

Beteckningen cfr. betyder att det kanske är den svampen man har att göra med.

Om man tittar på bilderna ser man att Leccinum nucatum inte rodnar i köttet, men den får blå fläckar längst ner vid fotbasen. Till det yttre skiljer den sig från mörk kärrsopp i att fotbeklädnaden inte mörknar i fjälltopparna. Den mörka kärrsoppen är trådig och mörkprickig på foten, medan nucatum är ullig utan färgförändring. Tyvärr är artskillnaderna så små att man blir tveksam om man identifierat rätt.

Det är alltså sådana här lite krångligare svampar som vi gärna håller på med i svampklubben Boletus. Vi är några stycken från Linköping som åker till träffarna, men det finns plats för ett par till i bilen. Du som är intresserad av att komma med, hör av dig till webbmaster.

Scanning Mats Elfström, text Mats Elfström och Magnus Källberg.