|
|
Aktuell notis STARTSIDAN |
På senare år har svampklubben gjort exkursioner på våren för att titta efter vedsvampar. Vi har varit två gånger vardera i Sturefors och Tinnerö eklandskap. Söndagen den 2 april samlades vi istället vid Ullstämmaskogens parkering för att ta en tur i reservatet. Det var fortfarande mycket snö i skogen, men vedsvampar växer ju ofta en bit upp på träden och man kan alltid försöka vända på stockarna på marken. Sammanlagt antecknades cirka 30 arter av svampar och några lavar som ju också till en del består av svamp. Några av fotona nedan är tagna några dagar senare när snön försvunnit.
Citronticka på en liggande barklös tall invid LOK-milen |
Citrontickan på närmare håll, rören ligger längs med bildplanet så rörmynningarna (porerna) ses inte på bilden ovan, men på den infällda bilden tagen under stocken |
På en liggande barklös tall i ett solexponerat läge fanns en stor blekgul yta med citrontickan, Amyloporia xantha. Den syns tydligt från Linköpings orienteringsklubbs löpspår (LOK-milen) strax före sjukilometersskylten och utan att titta närmare kan man tro att det är ett av de där vita skinnen som är så svåra att artbestämma. Men tittar man lite noga så har den porer, alltså en ticka! Ett annat kännetecken är en bitter smak. Klas Jaederfeldt påpekar i sin Tickboken att den ser ut som ett gatunät med huvudgator och sidogator som dock inte når hela vägen till nästa huvudgata. Det är inte så tydligt på det fotograferade exemplaret ovan, men nog en karaktär att ta fasta på.
Granticka, undersidan |
Ullticka |
Grantickan, Porodaedalea chrysoloma, har jag sett i svampboken många gånger, men aldrig i verkligheten. Nu visade det sig att jag gått förbi trädet som den växte på hundratals gånger genom åren. Det var på en gran alldeles vid korsningen av två stigar i reservatet. Den kan ha ett lite labyrintiskt porlager och växer ibland som på bilden ovan under en gren. Den är en signalart och ovanlig i södra Sverige.
Ulltickan, Phellinidium ferrugineofuscum, som också är en signalart, finns på flera granlågor i reservatet. Namnet kommer sig av att den kan ha en ullig kant, som dock kan vara svår att få syn på. Fast på den unga fruktkroppen nedan är den tydlig i lite högre förstoring. Ulltickan är vanligare norrut i Sverige.
Båda de ovan nämnda tickorna räknades till släktet Phellinus tidigare, men har nu fått andra vetenskapliga namn.
En ung ullticka. Den ulliga kanten kan kanske anas med lite god vilja |
Den ulliga kanten i högre förstoring |
En sälg med flera
kuddtickor Gammelgranslav med ett gult streck
där laven rispats med en kniv
På flera sälgar fanns kuddtickor, Fomitiporia punctata, som även den räknades till släktet Phellinus tidigare. Den växer helt resupinat, dvs. tryckt till underlaget, och har ett brunt porlager som omges av äldre grå yttre porlager. Det yngsta porlagret blir alltså mindre allteftersom svampen åldras.
Som avslutning blir det en lav, gammelgranslaven, Lecanactis abietina. Lavbålen är ljust grå och har små vita knottror på ytan. Det kan också finnas fruktkroppar (apothecier) på ytan. Dessa är gulpudrade vilket kan ses i lupp. Mer intressant finns att läsa på Naturhistoriska riksmuseets hemsida, bland annat att man kan göra det s.k. risp-tricket med en kniv, se bilden ovan.
2023-04-28 Text och bilder: Magnus Källberg