April 2022
Svampklubbens logo
Notisregister  
STARTSIDAN

Ännu en vedsvampsutflykt i Tinnerö

Söndagen 27 mars bar det av igen för en vedsvampsutflykt. Även denna gång till eklandskapet i Tinnerö, nära Smedstad. Denna vår bjöd på bättre väder, men det var också betydligt torrare, så svamparna var inte lika fräscha eller talrika som förra våren. Men vi hittade ändå en hel del, en lista här.

Barkticka med infällda porer

Barkticka

Stor hjortticka

Stor hjortticka

Barkticka, Rigidoporus corticola, tidigare Oxyporus corticola, var jag tidigare helt obekant med, men vår guide Monica Andersson hade koll på den. Den växer på barken på lövträd, gärna asp som här på en vindfälld ringbarkad asp. Den är resupinat, dvs. den växer tryckt mot underlaget och har en hårig kant. Den ser inte alls ut som vanliga tickor oftast gör, men den har verkligen porer som den infällda bilden visar.

Den stora hjorttickan, Datronia mollis, är också resupinat och har ett vackert labyrintiskt porlager. Den växer på lövved och kan ha en svart smal lite utskjutande hatt längst upp. Den har också kallats svartticka.

Svedticka med en liksom svedd kant

Svedticka med en liksom svedd kant

Mörka porer på svedticka

Karakteristiskt mörka porer på svedticka

Svedtickan, Bjerkandera adusta, tycker jag är lite lurig eftersom den ser så olika ut som ung respektive gammal. Den växer allra mest på lövträd och ofta taktegellagt med ett stort antal fruktkroppar tilsammans. Som ung har den en ljus kant, men kanten blir mörkare, liksom svedd, med åldern. Det mest karakteristiska är de mörka porerna. Ännu ett kännetecken är en mörk linje mellan kött och porer, men den kan vara svår att se.

Platticka med ett ganska ljust porlager

Tegelticka har radiärt utdragna porer

Tegelticka med radiärt utdragna porer

När man är på utflykt för att titta på tickor är det praktiskt att ha en liten spegel med sig. Plattickan, Ganoderma applanatum, växer oftast på lövved och har när den är fräsch ett ljust porlager, som mörknar när man tummar på det.

Tegeltickan, Daedaleopsis confragosa, är oftast väldigt regelbunden i formen och har radiärt utdragna porer. Den växer på lövved, helst på sälg.

Lite skruttiga exemplar av alticka

Lysticka

Lysticka

På al, men även på andra lövträd kan man hitta alticka, Mensularia radiata, tidigare Inonotus radiatus. Den växer många tillsammans tätt taktegellagt.

Den lilla lystickan, Hapalopilus rutilans, är eftertraktad av dem som färgar med svamp eftersom den innehåller mycket av ett violett färgämne. Men här i naturreservatet får man inte plocka svampar som växer på ved. Är man osäker på om det är en lysticka kan man droppa på något basiskt, t.ex. lut eller ammoniak. Då blir det en violett fläck på lystickan. Den växer också på lövved, vanligast på hassel, rönn och björk.

Ett torrt gråskinn

Ett torrt gråskinn

Fuktigt gråskinn

Gråskinnet efter att ha blötts upp

Jag avslutar med en skinnsvamp. Skinnsvampar växer liksom tickor på ved, men de har inga porer på undersidan utan är helt släta. Gråskinn, Peniophora quercina, växer som namnet antyder ofta på ek (Quercus) och är vanlig bl.a. på pinnar. Den ser väldigt olika ut i fuktigt eller torrt tillstånd. När den torkar blir den ljusare och slätare, spricker upp och får en svart kant. Som fuktig är den knölig och mörkare.

2022-03-30 Text och bilder: Magnus Källberg


Sidan uppdaterad 2022-04-02 av
Magnus Källberg.