|
|
Aktuell notis STARTSIDAN |
Så har då våren kommit till slut. Litet kallt fortfarande kanske, men det är väl bra om våren inte kommer alltför fort. Och våren är murkeltid, stenmurkeltid, en härlig tid för den som älskar dessa delikatesser. Visst är de giftiga, det ska verkligen inte glömmas bort, men någon liten murkelrätt kan man väl kosta på sig för den goda smakens skull. Avkokning 2 x 5 minuter för färska stenmurklor brukar jag praktisera och 1 x 5 minuter för torkade murklor. Och kokvattnet ska man naturligtvis hälla bort!!
Förra årets murkelutflykt med svampklubben var den bästa någonsin, praktiskt taget alla deltagarna hade varsin full korg. Om det blir lika bra på årets utflykt återstår att se, men söndagen 8:e maj bär det i alla fall av med Eric Svensson som ledare, som traditionen bjuder.
Vi har skrivit om vårsvampar och särskilt olika slags murklor i en tidigare notis, april 2002, och fortsätter nu på detta tema.
Då och då hittar man en stenmurkla som inte ser riktigt ut som de övriga. Den är litet större och kompaktare, ljusare och hattkanten är fri från foten till skillnad från den vanliga stenmurklan. Då har man förmodligen hittat den bleka stenmurklan, Discina gigas. Av namnet kan man nästan förstå att den är större, gigas betyder ju jätte.
Vanlig stenmurkla till vänster och den
bleka till höger.
En bild från klubbens utflykt våren 1988 norr om
Roxen.
Den bleka stenmurklan innehåller inte det farliga giftet gyromitrin, som däremot finns i den vanliga stenmurklan. Men det är nog säkrast att koka av den bleka på samma sätt som vanlig stenmurkla i alla fall. De två är ju mycket lika varandra! Ett säkert sätt att skilja dem åt har Mats Elfström beskrivit här, men det fordrar såväl mogna (sporspridande) murklor som mikroskop.
Den bleka uppges också vara mer smaklös än vanlig stenmurkla men detta har jag själv inte haft möjlighet att kontrollera, den bleka sorten är inte särskilt vanlig. Smaklös var dock inte den rätt, vars recept följer nedan. Sällan har jag ätit en godare svamprätt än den som serverades på en svampkursavslutningsfest den 28 oktober 1988, tänk vad smakupplevelser kan sitta kvar i minnet länge!
Receptet är hämtat från boken "Svampar och svamprätter" av Reijo Linkoaho och Maija Rantala och något modifierat av mig. Att de kallas "engelska murklor" torde bero på kryddningen med curry. Glöm inte bort att det är viktigt att laga till murklor länge så att de fettlösliga smakämnena får tillfälle att blomma ut till fullo!
2005-04-29 Text och bild: Magnus Källberg