|
|
Aktuell notis STARTSIDAN |
Musseronerna brukar höra hösten till och kommer ovan jord först när kyliga nätter programmerar mycelet att bilda fruktkroppar. Men några gråa arter har jag hittat tidigt i år och på svamppromenaden för några dagar sedan hittade vi några vita. De gråa lämnar vi därhän tills vidare, men de vita kan vara värda en notis när denna konstiga sommar börjar lida mot sitt slut.
För konstig har sommaren varit på många håll i landet. Kantareller är det gott om, men annan svamp... Trots mycket regnande. I mina trakter har jag mätt upp 338 mm regn under juni, juli och augusti. En tredjedels meter!!! Men den gröna vegetationen är närmast tropisk i sin rikedom och tar hand om den mesta fuktigheten så det är ändå torrt.
Några vita svampar stod i alla fall intill "Karl XI:s ridväg" - en övergiven del av Sveriges europaväg på 1600-talet - Kalmarvägen - i den vackra Kindabygden ca 4 mil söder om Linköping. Musseroner var det, de var ganska köttiga, hade vita skivor och saknade ring och strumpa. Att lukta på svampen och att kolla värdträd blev förstås nästa steg i identifieringen. Lukten var lite obehagligt aromatisk, svår att beskriva, men trädet intill var helt klart ek. Svampen var säkert ekmusseron (Tricholoma lascivum). Ingenting för grytan.
Ekmusseronen, som också kan finnas med bok, brukar vara 5-6 cm över hatten.
Ganska snart hittade vi några vita musseroner som var lite större och hade en lätt vågig hattkant. Lukten var svagt mjölaktig och smaken likaså, och värdträdet var troligen också ek. Och på fotbasen av det största exemplaret fanns en anstrykning av blågrönt. Utan tvekan var det silkesmusseron (Tricholoma columbetta) som vi träffat på. Vilken tur, en utmärkt matsvamp!
Silkesmusseronen, som kan finnas tillsammans med flera lövträd, kan bli mer än en decimeter bred.
Lukten är faktiskt det avgörande när det gäller att artbestämma dessa vita musseroner. En tredje art måste också nämnas i sammanhanget. Rättikmusseronen (Tricholoma album) luktar fränt åt rättikshållet eller likt kokta rödbetor och har en skarp smak. Den håller gärna ihop med björk och är kanske den vanligaste av dessa tre vita musseroner.
Rättikmusseronen blir också decimeterbred och uppträder ofta många tillsammans.
Avslutningsvis ska påpekas att silkesmusseronen inte är någon nybörjarsvamp - vita svampar med vita skivor ska man vara försiktig med!
Vit flugsvamp är den giftigaste av de vita svamparna med vita skivor. Det engelska namnet Destroying Angel beskriver både livsfarligheten och skönheten!
2007-07-29 Text och bilder: Lennart Gidholm