På den här sidan har vi tänkt föra in diverse olika notiser på svampfronten: nyheter, bilder, beskrivningar av svamparter, recept och annat smått och gott. Vi hade tänkt att det skulle komma en ny sida inför varje månad. Du hittar föregående års notiser via länken till notisregistret i den gröna rutan nedan.

April 2018
Svampklubbens logo
Notisregister  
STARTSIDAN

En färgklick i svampskogen

Månadens svamp liknar en liten gul fingersvamp och på svampklubbens exkursioner blir en del deltagare förvånade när man berättar att det inte är en fingersvamp utan att den tillhör en annan grupp i svampriket, nämligen gelésvamparna, Tremellales.

Det kan komma kommentarer som att sådana där svampar åt vi förr när vi betraktade stora gula fingersvampar som matsvampar. Att gula fingersvampar numera inte räknas som matsvampar är det många som känner till. Fingersvamparna är mycket svåra att artbestämma och det finns åtminstone en art som är svagt giftig och andra kan vara beska. Den enda av de äkta fingersvamparna som kan rekommenderas är den läckra druvfingersvampen, som vi skrivit om i en tidigare notis.

En gul Ramaria

En gul fingersvamp av släktet Ramaria, inget för stekpannan!

Månadens notis handlar alltså om en fingersvampslik gelésvamp, gullhorn och några av de andra arterna i släktet Calocera, gullhornssläktet. De är inga matsvampar på grund av sin ringa storlek och sega konsistens. Den man oftast ser är nog gullhornet, Calocera viscosa, 5-10 cm hög, som är vanlig på barrträdsstubbar och i marken dolda barrträdsrester. Den lyser vackert orangegul där den pryder svampskogen. Den känns oftast hal och klibbig och kan vara svår att få grepp om och få upp i sin helhet. Några gamla namn är klibbfingersvamp och hjorthornssvamp, som alltså syftar på konsistensen respektive utseendet. Ett gullhorn kan man linda runt fingret, men det är inte möjligt med en av de äkta fingersvamparna, som är mycket sprödare.

Gullhorn

Ett litet exemplar av gullhorn

Gullhorn

Gullhornets orangegula färg står sig fint mot den gröna mossan

På liggande granar kan man ibland hitta den lite ovanligare arten dvärggullhorn, Calocera furcata, som är betydligt mindre, max. 1,5 cm, och oftast något grenad.

Gullhorn

Lite mer typiskt förgrenade men intorkade gullhorn insamlade hösten 2015

Dvärggullhorn

Dvärggullhorn på en liggande gran

På lövved finns ännu en art i släktet, gullpiggen, Calocera cornea. Den liknar dvärggullhornet, men är oftast ogrenad och finns på lövved.

Gullpigg

Gullpigg

Gullpigg på ekstock

En liggande ekstock med massor av gullpigg

Den fjärde arten i släktet Calocera heter gullklubba, Calocera glossoides. Den växer mest på ek och är sällsynt. Eftersom jag varken sett eller fotograferat den länkar jag till en bild på nätet.

2018-03-29 Text och bilder: Magnus Källberg


Sidan uppdaterad 2018-04-03 av
Magnus Källberg.