Juni-Juli 2006

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

En vårlig musseron

Många musseroner kommer inte förrän nätterna börjar bli kalla och är typiska höstsvampar. Några kommer dock på sommaren och det finns en som är mycket tidig - vårmusseronen (Calocybe gambosa) eller hovsvampen som den kallades förr. Dess grundmurade rykte som matsvamp beskrevs målande redan 1883 av prästen N.G. Strömbom som också berättar om dess växtsätt. Vi saxar in hans livfulla rader här.

Utdrag ur N.G. Strömboms "Våra vanligaste svenska svampar, ätliga och giftiga"

Älvringarna syns givetvis bäst uppifrån, särskilt om de är stora och i dag finns bra teknik för sådana iakttagelser. En av svampklubbens medlemmar som är flygare har berättat att från luften ser man tydligt vårmusseronernas ringar på Malmens flygfält. Kanske ett mål för en svamputflykt!

Beträffande förekomsten vill vi tillägga att vårmusseronen är kalkgynnad och därför särskilt vanlig på t.ex. Öland och Gotland. Vårmusseronen är medelstor, ganska knubbig och fast i köttet. Hatten är vit till något sämskfärgad och lamellerna är alltid vita och sitter påfallande tätt. Lukten och smaken är tydligt mjölaktig. En (något gulnad) bild från Fröléens svampbok (1917) kan få illustrera.

Finns några förväxlingssvampar? Det skulle kunna vara fränskivlingar (Hebeloma spp.) men de har bruna sporer och luktar fränt, och - farligare - unga exemplar av bolmörtsskivling som också luktar mjöl. Men bolmörtsskivlingen uppträder inte i tydliga ringar och kommer senare på sommaren, dess skivor är glesare och hos äldre exemplar något rosafärgade eftersom bolmörtsskivlingen har röda sporer.

En häxring i gräset. Är det vårmusseron eller någon sommarsvamp som nejlikbroskskivling eller champinjon? Bilden är tagen nära Vallarondellen.

När man kommer lite närmare ser man att vita svampar lyser i ringen.

Ganska stabbiga svampar som luktar mjöl, alltså är det vårmusseron. Observera också de täta helt vita skivorna och den något inrullade hattkanten.

Hur ska då denna svamp användas i matlagningen? Vi citerar ännu en av de gamle, Gunnar Kock, som i Svamparnas dubbelgångare (1935, sid 140) skriver så här: "Vårmusseronen är onekligen en av vårt lands yppersta svampar. Stekt, stuvad, inkokad på burk, torkad och mald till svampmjöl - alltid är den lika välsmakande. Den ger även piff åt en anrättning på fadda smaklösa svampar."

Text Lennart Gidholm och foton Magnus Källberg.