|
|
Aktuell notis STARTSIDAN |
Framtiden får utvisa om den supergröna januarimånaden år 2007 är en engångsföreteelse, eller om den är en upplysning om vad som kommer att vara normalt framöver. Men särskilt mycket svamp som ger inspiration till en midvinternotis har jag inte hittat. Tickor förstås, och några vinternagelskivlingar.
Men när jag kontrollerade markerna efter stormen Per stötte jag på en vacker liten grupp av röksvampar. Torra var de förstås där de satt invid några fräscha smultronblad. Vinterståndare skulle man kanske kunna kalla dem, där de satt och väntade på att få hjälp med att sprida sina sporer.
Några torra vårtiga röksvampar mitt i januari.
Röksvampar hör till buksvamparna som kännetecknas av att sporerna bildas i den bulliga svampens inre, som hos den mogna röksvampen är helt uppfyllt av brunsvarta sporer. En kortare eller längre fotliknande del som inte bildar sporer brukar finnas. Men hur sprids då sporerna?
Grymt att trampa på svamparna? Men lägg märke till "röken" på den högra bilden!
Röken är naturligtvis sporerna och trampar man på de torra svamparna hjälper man dem att sprida sina sporer. Svamparna är också elastiska och återtar efter nedtrampningen strax sitt ursprungliga utseende och är mogna för en ny fot.
Det finns åtskilliga arter av röksvampar och deras mer ägglika släktingar äggsvamparna, och de är inte alltid så lätta att artbestämma. Här kommer två bilder som visar hur våra två allmänna röksvampar ser ut sommartid.
Vårtig röksvamp
Den vårtiga röksvampen (Lycoperdon perlatum) är päronformad och beklädd med ganska stora taggar som så småningom faller av. Foten är ganska lång.
Gyttrad röksvamp
Den gyttrade röksvampen (Lycoperdon pyriforme) sitter ofta många tillsammans på stubbar. Den har kortare fot än den vårtiga och är täckt av små gryn som snart faller av.
2007-01-20 Text och bilder: Lennart Gidholm