Onsdag
14 februari
VI PROVAR NYA SVAMPAR.
Olle Ståhl skriver om matlagningskvällen: På kvällen den 15 februari samlades cirka tio förväntansfulla medlemmar utanför Kungsbergsskolans ingång. Där stod redan Anna-Lena med sin bil fullproppad med grejor. Det blev ett kånkande i trapporna upp till köket som förstås låg högst upp. De privilegierade fick ta hissen som krävde nyckel för att komma in i. Och passerkort för att komma in i köket. Men Anna-Lena hade som vanligt fixat allt.
Nu började uppackningen. Först lite vanlig sallad som tilltugg för att svampen inte skulle vara alldeles ensam. Av svamp fanns det kastanjechampignoner, portabella, ostronskivling, shiitake och som en nyhet även om de funnits ett tag enoki, små rangliga vita svampar. Sedan vår eminente handledare rekommenderat oss att prova tillagning av svamparna i olika fetter (smör fanns givetvis med) och med olika kryddor (det fanns en hel varukorg full med alla upptänkliga sådana) så började ett frenetiskt svampskärande och fräsande på spisarna i de fem tillgängliga matlagningsstationerna. Av någon märklig anledning tog smöret slut först. Det måste ha varit nästan bara experter på plats denna kväll ;-).
När allt var färdigfräst var det meningen att de olika grupperna skulle smaka på varandras resultat, för att pröva hur de olika kryddningarna och fetterna gjorde sig vid tillagning av de olika svamparna. Men alla var tydligen lika duktiga på att hitta de rätta kombinationerna så ingen ville dela med sig. Och tur var väl det. För ingen annan lyckades väl lika bra som undertecknad med sällskap. Vi kunde faktiskt äta upp allt vi lagat själva, och gott var det. Fast ingen annan ville heller av någon anledning dela med sig till oss av sina kulinariska mästerverk...
Till er som inte var med. Pröva gärna de olika sorters svamp som vi hade. Dom finns numera att hitta i de flesta större livsmedelsbutikerna. Var inte rädda att experimentera med olika smaksättningar, men provsmaka okryddat först. Och använd riktigt smör, det ger bästa resultat, det var alla överens om
Summa summarum en helt lyckad kväll där alla åkte hem fullt övertygade att just dom hittat de bästa recepten.
Tack Anna-Lena för en toppenkväll.
Onsdag
7 mars
ÅRSMÖTE - ett smakfyllt årsmöte, svamp och dryck i kombination
Årsmötet var inte så välbesökt som det oftast varit de senaste åren. Flera personer hade i sista stund lämnat återbud på grund av förkylning och influensa. Vi var därför bara 20 personer som deltog i mötet. Årsmötet klarades av snabbt och elegant med Anna-Lena Persson som ordförande och Sune Pettersson som vår "ständige" årsmötessekreterare. Årsberättelse, ekonomisk redovisning och budget godkändes och lades till handlingarna. Alla val var omval, sålunda omvaldes på två år kassör (Ina Wallquist), två ledamöter (Lennart Gidholm och Magnus Källberg), en revisor (Rune Winqvist), på ett år två revisorssuppleanter (Eric Svensson och Maud Flygare) och valberedning (Eric Svensson, sammankallande och Olle Ståhl) . Under övriga frågor framkom ett förslag om att lägga ut information om våra böcker på hemsidan. Anna-Lena avslutade årsmötet nästan precis en timme efter att det inletts klockan 18.36.
Experten, som skulle tala om vilka drycker som passar till svamp och vilka kombinationer som är mindre bra och varför, hade drabbats av samma öde som många av de anmälda till kvällens möte, nämligen sjukdom, varför Anna-Lena berättade litet kort om detta ämne. Hon tog bland annat upp den femte grundsmaken, umami, som vi hörde Ulf Wagner tala om redan förra våren. Umami finns bland annat i makrill och skaldjur och vissa svampar såsom soppar generellt, kanske framförallt Karljohan, rynkad tofsskivling och vissa kremlor. Umami upplevs som metallsmak tillsammans med alkohol. Eftersom svamp ofta innehåller umami är det inte alltid så bra med alkohol till svamp, framför allt inte alkoholstarka röda viner. Bättre då med lättare ljusa viner.
Kvällen avslutades med en god måltid med kallskuret kött, potatissallad och grönsallad, smör och bröd. Vi fick även testa att smaka på färska skivade champinjoner tillsammans med lättöl och lättcider. Alla tyckte att det var godast med öl. Smaken hos champinjonen, som är litet söt, försvann nästan helt när den förtärdes tillsammans med den söta cidern.
Marie visade en del av sitt sortiment av svampaccessoarer, såsom grytlappar, tabletter och annat och kommersen var ganska livlig.
Söndag
22 april
BESÖK PÅ SVAMPODLING - en efterfrågad programpunkt!
Lennart Gidholm har skrivit en inspirerande berättelse om denna utflykt. Läs och njut!
Om man ska göra en utflykt efter matsvamp i april är det bäst att välja en svampodling som mål. Besöket vid shiitakeodlingen i Zinkgruvan kunde dock inte förverkligas. Vår buss med ett tjugotal deltagare tog oss istället till Näfstorps champinjonodling. Den ligger vackert bland sjöar i ett skogsområde ungefär en halvmil nordost om Finspång.
Innehavaren Erik Nilsson (f.ö. kassör i Svenska Svampodlarföreningen, red. anm.) tog emot och visade och berättade trevligt om sin anläggning. Fyra odlingsrum med odlingar i olika stadier hade han.
Det första vi tittade in i - efter att noggrant ha sköljt skosulorna i ett desinfektionsbad - innehöll stora backar med de yngsta stadierna som pyttesmå vita knoppar. Vi fick veta att backarna någon vecka tidigare laddats med mycelgenomvuxna substratblock som skaffats från Danmark, och över dessa hade sedan några cm kalkhaltig täckmull lagts. Mycelet växer snart genom täckmullen och på dess yta kommer anlagen till fruktkroppar fram.
I nästa rum fanns backar där svampen var utvuxen och skörden var påbörjad. Härliga, vita, väldoftande svampar fyllde där backarna. Ett tredje rum innehöll svampar som var på väg mot en andra skörd - och i det fjärde pågick rengöring.
Erik berättade att det var nödvändigt att noga kontrollera temperatur och ventilation i odlingsrummen, och att hygien också var viktig för att det inte skulle bli annan växtlighet, t ex flugor, i stället för svamp. Hans produktion var inte så stor, och den sålde han till detaljhandeln utan mellanhänder - det var enda möjligheten att få lönsamhet i verksamheten.
Vi fick också möjlighet att köpa av hans svamp, och det gjorde vi naturligtvis. Mer än gärna så fin som den var! Livnära sig på att odla champinjoner i liten skala är inte möjligt, och Erik Nilsson hade naturligtvis annan verksamhet på gården. Bl.a. hade han höns, och vi passade också på att handla färska ägg av honom.
En trevlig och givande utflyktsdag fick vi vara med om - och många av oss avslutade den alldeles säkert med en läcker champinjonomelett från Näfstorp!
Söndag
6 maj
MURKELUTFLYKT - Kom med och leta!
Svampklubbens traditionella murkelutflykt samlade hela 21 personer. I ett ljust men lite kallt vårväder åkte vi till Eric och Vuokkos ställe och ett av svampklubbens favoritställen vid Krogsfall i närheten av Slätmon. En hel del avverkning hade ägt rum vilket verkar vara lovande med tanke på kommande år. Men även detta år var murkeltillgången riktigt skaplig och när det fått vara varmt någon vecka eller mer kommer det förmodligen att finnas ännu fler och framförallt större murklor. Utflyktens yngsta deltagare Caroline var den som var bäst på att hitta murklor. Hennes korg var helt klart den mest välfyllda. Kom nu bara ihåg att murklorna skall tillagas riktigt länge med grädden, dom ska puttra minst en halvtimme - sedan man kokat av dom ordentligt först förstås!
Onsdag
16 maj
Gunnar Sjödin, svampkunnig entomolog och frilansande biolog från trakten av Enköping besökte svampklubben och berättade för cirka tjugo intresserade deltagare något om de intressanta samspelen, som finns i vår natur mellan insekter och svampar. Gemensamt för båda grupperna är förekomsten av kitin i cellväggar. Båda grupperna är ju synnerligen artrika (cirka 25000 resp. 10000 arter). Oftast är det fråga om att insekten konsumerar svampen, men även andra samspel finns, exempelvis flugmögel och svampklubbor som lever på insekter och insekter som använder svamp som byggnadsmaterial, såsom den svarta trädmyran. Denna art kunde Gunnar demonstrera även i levande skick till skillnad från de som han tagit med sig i ett antal lådor.
Vi fick följa den spännande utvecklingen av en grans utdragna döds- och förintelseprocess från det första angreppet av rotticka som ledde till en hel rad av svampar och insekter som avlöste varandra: åttatandad barkborre, klibbticka, klibbtickegnagare, randig vedborre (som bär med sig svamp i en liten ficka, ett s.k. mycetangium), klibbtickekortvinge, fuktbaggar, mögelbaggar, violticka, rödlistade brunbaggar, vedmussling, vitfläckig tornbagge (den enda art som kan äta den synnerligen sega vedmusslingen), blombockar, myxomyceter, mycelbaggar och flatbaggar...
De insekter som angriper matsvampar nämndes också. Det är oftast svampmyggor, cirka 150 olika arter finns det av dessa. Vissa är oligofaga (äter bara ett fåtal svamparter), andra är mindre kräsna och tar vad som bjuds. Karakteristiskt för dessa svampmyggor är den korta utvecklingen från ägg till färdig mygga som på grund av fruktkroppens korta livstid är bara 10 - 15 dagar. I kantareller kan man hitta andra insekter, ofta en stor, gul, stel knäpparlarv eller den stora genomskinliga larven till den jättelika mygglika harkranken.
En del insekter, som är bundna till svampar är förmodligen inte hittade ännu. Gunnar visade den pyttepyttelilla Baranowskiella ehnstromi, en skalbagge som lever sitt liv i porerna av sälgtickan och som håller kontakten med sina artfränder med höga ljud, naturligtvis ohörbara för människan.
Sen finns det förstås insekter som lever av ruttnande svampar, dödgrävare och tordyvlar, men det är nog för ett eget föredrag...
Som ni säkert förstått var detta ett mycket spännande och intressant föredrag. Det följdes av många frågor från deltagarna innan Gunnar slutligen avtackades med en synnerligen välförtjänt applåd och svampklubbens "Svampgalentröja".
Helgresa
8 - 10 juni
VÅRRESAN TILL ÖLAND 2001.
Olle Ståhl skriver i lätt kåserande stil om Ölandsresan:
Den här gången skulle vi utnyttja tiden maximalt. Avresan till Öland skulle därför ske på fredagskvällen, så att vi kunde börja göra Öland tidigt på lördagen.
Ett antal förhoppningsfulla svampklubbare samlades därför som vanligt vid Gamla Linköpings parkering vid 19-tiden. Men någon buss syntes inte, ingen Anna-Lena heller för den delen. Strax före beräknad avgång dyker vår ordförande ändå upp, med beskedet att bussen väntar vid Cupolen, och de enda passagerarna där var just Anna-Lena med man och barn. Det blev bussen som fick komma till "Mohammed" den här gången.
Resan startade i fint väder med Magnus som trygg chaufför. Vi skulle enligt föreskrifterna ta med oss matsäck för nedresan och Magnus kände till en bra rastplats ungefär halvvägs. Väl framme där visade det sig att bara ett mindre antal hade tagit med sig förtäring. Snabbt beslut: dom som hade matsäck fick om dom ville hoppa av med förtäringen, övriga tog bussen tillbaka till närmaste mack där någon form av ätbar föda kunde införskaffas.
Vi som väntade på rastplatsen fick snart sällskap med ett antal myggor som snabbt insåg att här kom deras mat som på beställning. Bussen dröjde länge, men gissa om den var välkommen när den kom. Och nu startade sista etappen via Kalmar till Ölands folkhögskola. Men den hade gömt sig och fanns inte där reseledaren märkt ut platsen på sin karta. Nåja, Öland är inte stort så vi påbörjade en rundtur i förhoppning att hitta den, och se det gick. Vi kom verkligen fram bara lite försenade. Nycklar till rummen och i säng första kvällen.
En utmärkt frukost varefter vi gav oss iväg med två guider som nyligen "utexaminerats" från folkhögskolan. Nu blev det Alvar. Här fick vi till exempel reda på att Öland bildades söder om ekvatorn för en tid sen, och att den sedan flutit iväg norrut var självklart. Vi fick reda på en massa annat också, men det tänker jag inte berätta om. Den som inte var med får skylla sig själv. Men kalkstensstenar fanns det gott om. Och hade man inte gjort fornborgar av dom så hade man byggt hus eller använt dom till att stenmurar. Dom var till för att hålla kreaturen inne. För att vi skulle kunna ta oss fram fanns trappor byggda över murarna. En del stenar markerade begravningsplatser. Såna fanns det också utan stenar, men dom måste man nog vara arkeolog för att hitta.
Nästa anhalt var (via ett av många gravfält, det måste ha gått åt många ölänningar under tidens gång) fornborgen Ismanstorp. Om någon av läsarna ska besöka den så vill jag bestämt hävda att den såg ut så redan när vi kom, så skyll inte på oss. Man undrar ändå över hur mycket jobb som erfordrats för att få dit all sten och även att göra en försvarsanordning av dessa. Här dukade vår eminenta reseledare fram dagens lunch, rostbiff och potatissallad med grönt till.
Så in i Ölands storskog, som planterats för länge sen. Där stötte vi då och då på olika orkidéer. Här är jag på lös mark. Jag tror att vi såg Sankt Pers nycklar, Johannesnycklar och krutbrännare som jag inte tyckte såg mycket ut för världen. Men på nära håll och med förstoringsglas var det utan tvekan orkidéer. Tacka vet jag guckusko, där såg till och med undertecknad direkt att det var en orkidé. Får såna se ut hur som helst? Vi såg också gamla ekar, rester av planteringar gjorda för att förse Svenska flottan med virke till regalskepp m.m.
Hemåt igen till skolan med en jättegod middag, precis som utlovats.
Sen in i bussen som for till Gråborg, en annan fornborg, i betydligt bättre skick än Ismanstorp. Om denna berättar jag just inget. Det blir för mycket svårsmält sten då. På hemvägen därifrån hoppade några av för att titta på lantbruksuniversitetets växelodling m.m. För den trädgårdsintresserade läsaren rekommenderas ett besök där. Den ligger strax norr om skolan.
Kvällskaffe, sömn, en ny god frukost och buss nu till Eketorp. Den återuppbyggda fornborgen har ju skrivits om i pressen. Och behöver kanske inte heller någon närmare presentation. För fullständighetens skull måste jag ju ända tala om att vi var där, och vi fick en intressant guidning av en äkta arkeolog, vars namn jag tyvärr glömt.
Nöjda och glada for gruppen hem till Linköping. Nästa vårresa blir också Öland, men då norra och södra delarna.
Innan vi skildes läste busschauffören Magnus upp en egenhändigt skriven och rimmad resumé över vad sig tilldragit på vår utflykt. Den historien mottogs med stormande applåder och jubel och kunde lika väl ha utgjort denna reseskildring. Kanske att vi lite senare kan införa den i vår klubbs historik?
