November 2006

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

Senhöstens kantarell

Så börjar det bli dags att sammanfatta svamphösten 2006, som nog är den märkligaste jag upplevt sedan jag började intressera mig för svamp på allvar i slutet av 1970-talet. Det var min äldste kusins yngste son, då runt fem år gammal, som visade sig känna till citrongul slemskivling, en svamp jag aldrig hade hört talas om. Att veta mindre än en sådan liten parvel gick nog min ära förnär och på den vägen är det... Nåväl, det var ju en helt annan historia än den jag tänkt berätta nu.

Årets svampsäsong började alltså med att vi fick ställa in första aktiviteten i klubben på grund av svampbrist - efter den varma och kruttorra sommaren fanns nästan inga svampar alls i markerna runt Linköping. Men i mitten av augusti, efter att det istället övergått till att regna kraftigt, började svamparna visa sig och sedan fullständigt exploderade det i svampskogarna, för att åter mattas av betydligt i slutet av september när det ånyo inte regnat på länge. Idag när detta skrivs kan det dock efter den senaste tidens ganska regniga och varma väder fortfarande finnas en hel del trattkantareller i skogarna. Och om det inte blir en kall fortsättning på hösten med hård frost och snö kan man kanske plocka trattkantareller ända in i december.

Trattkantarellen, Cantharellus tubaeformis, kallas ibland för höstkantarell och brukar vara typisk för senhösten även om den ibland visar sig redan i början av höstsäsongen. Det är lätt att artbestämma den eftersom den har många karakteristiska drag. Framförallt är den en kantarellsvamp, vilket betyder att den inte har några skivor på undersidan av hatten utan istället låga, grenade och glesa åsar. Hos trattkantarellen är dessa grå - grågula till färgen och mellan dem finns tvärgående rynkor. Foten brukar vara gulaktig men kan ibland vara mera gråbrun än gul, och åtminstone på utvuxna svampar är den tydligt ihålig. Hattens ovansida är mörkare brun i färgen. Ibland kan man dock hitta exemplar som är mer eller mindre gula som på bilden nedan.

  

Några ovanligt gula trattkantareller (Foto: Marie Jadner, hösten 1998)

Man får inte plocka trattkantareller alltför slarvigt och man måste titta ordentligt på alla exemplar som man lägger i sin korg. Det är annars lätt hänt att man får med någon av de små kanelspindelskivlingarna eller någon annan liten spindelskivling som har ganska trattkantarellika färger på foten och hattens ovansida, men som har helt andra karaktärer på hattens undersida. Spindelskivlingarna har nämligen riktiga skivor som ofta är vackert färgade i gula till röda toner. Nu är inte kanelspindelskivlingarna så väldigt giftiga men den toppiga giftspindelskivlingen (spetstoppig giftspindelskivling) som också är ganska lik i färgerna är en mycket giftig och lömsk giftsvamp. Dess giftverkan visar sig ibland inte förrän efter kanske två veckor när njurarna redan är satta ur funktion och ingen behandling mot giftet längre kan sättas in.

 

Sedda från ovan och från sidan är kanelspindelskivlingarna inte helt olika trattkantarellen.
Här är en rödskivig kanelspindelskivling.

Den vanligaste förväxlingssvampen till trattkantarellen är dock en annan minst lika god matsvamp, nämligen den rödgula trumpetsvampen, Cantharellus lutescens eller C. aurora. Om man ser båda svamparna samtidigt och kan jämföra är det lätt att skilja dem åt eftersom den rödgula trumpetsvampen har foten och hattens undersida livligt färgade i mer eller mindre lysande orange. Trumpetsvampen har heller inte några tydliga grenade åsar på hattens undersida utan är som mest bara lite rynkad eller nästan slät.

Rödgul trumpetsvamp

Men ser man bara den ena arten kan det kanske vara lite svårare. Men som sagt är det inget problem ur matvärdessynpunkt. Den rödgula trumpetsvampen växer lite fuktigare, ofta i kärrmark, och kan liksom trattkantarellen förekomma i rikliga mängder. När man väl får syn på den vill säga, eftersom den kan vara ännu svårare att upptäcka än trattkantarellen bland vissna löv.

Ytterligare en svamp som kan tas för en outvecklad trattkantarell är den ofarliga men smaklösa slemmurklingen. Bilder på denna liksom på den toppiga giftspindelskivlingen hittar du på Michael Krikorevs utmärkta Svampguiden dit vi länkat denna gång bl.a. i brist på egna bilder.

Trattkantarellen är en utmärkt god matsvamp, som också passar bra att torka. Ett av mina favoritrecept är en ljuvlig trattkantarellsoppa vars recept finns bl.a. här på ICAs hemsida.

2006-10-30 Text och fyra bilder: Magnus Källberg.