November 2001

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

Vågar vi äta riddarmusseroner?

Riddarmusseron (Tricholoma flavovirens) har länge varit en bra och god matsvamp för dem som kan skilja den från en del snarlika svampar. Men i september kom en artikel i en medicinsk tidskrift som pekar i annan riktning. Franska läkare rapporterar om svåra förgiftningar efter ätande av stora mängder av denna svamp. Patienterna har drabbats av muskelsönderfall och skadorna har i flera fall varit så svåra att döden följt. Symptom och detaljer beskrivs närmare i en notis på Livsmedelsverkets hemsida (sök på riddarmusseron).

Hur allvarligt ska vi ta den här rapporten? Säkert har många svampvänner precis som jag ätit riddarmusseron, ibland rätt mycket kanske, utan att på minsta sätt drabbas av obehag.

För att få lite mer kött på benen har jag läst den vetenskapliga rapporten. Den kan naturligtvis inte sopas under mattan även om det statistiska underlaget kan förefalla lite tunt. Men nog blir det en del frågetecken i marginalen. Här kan också nämnas att det finns folk i USA som riktat kritik bl.a. mot den mätteknik som använts i studien (HealthCentral.com).

Riddarmusseronen har en gulaktig färgton och luktar mjöl.

Den intressantaste frågan man ställer sig är nog varför förgiftningssymptom av det här slaget inte observerats tidigare. Riddarmusseronen är ju en vanlig matsvamp inte minst på kontinenten. Kan förklaringen vara att det bara är särskilt känsliga personer som drabbas? Nej måste svaret bli, med hänvisning till de tester på möss som forskarna gjort. De är viktiga för artikelns trovärdighet, och de pekar mot att riddarmusseronen innehåller ett giftigt ämne.

En bättre förklaring kan vara att vi som klarat oss inte ätit tillräckligt mycket för att bli förgiftade. De som drabbats i Frankrike hade satt i sig mycket stora mängder svamp under flera dagar i rad. Eller är det så att inte alla riddarmusseroner är giftiga? Man får en misstanke om att detta kan vara pudelns kärna eftersom de farliga svamparna uppges vara plockade under tall "on the sandy coast of southwestern France", alltså vad som förefaller att vara en mycket begränsad biotop. Utan tvekan är riddarmusseronen mångformig, och det finns mykologer som anser att det rör sig om ett komplex av arter. Kanske är flertalet av dessa former/arter ofarliga.

Helt uteslutet är väl heller inte att någon giftig dubbelgångare till riddarmusseronerna smugit sig in i de olyckligas svampkorgar, gulaktiga spindelskivlingar är rätt lika.

Det enda raka för att få svar på dessa frågor och lugna ev oroliga riddarmusseronvänner är naturligtvis att forska vidare med ett större material. Glädjande nog är en sådan studie under uppsegling bland yrkesmykologer i Uppsala. Det är bara att hoppas att de får bra resurser så de kan göra ett grundligt arbete.

Vad gör vi tills vi får klara besked? Låter riddarmusseronerna stå kvar i svampskogen? Eller nöjer oss med att plocka sådana som finns under lövträd och äta dem i måttliga portioner? Kanske är det också säkrast att akta sig för mammutkonsumtion av svamp oavsett arten. En vacker dag finns kanske också kantarellen på "farliga listan"!

Ha det så bra och fortsätt äta svamp!

Brokind den 25 november 2001
Lennart Gidholm