Mars 2004

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

Några svampar från Boletushösten 2003

Svampar, svampar, svampar... Du vet hur det är, det finns så många. Oräkneliga är kanske deras antal. Fast det är nog en filosofisk fråga. Och sen kan de se ut på så många olika sätt beroende på ålder, väta, omgivning och annat. En del går att äta, andra är dödligt giftiga, men de flesta är nog bara onjutbara som föda. På träffarna i svampklubben Boletus försöker vi sätta namn på det mesta som vi hittar i svampväg. Inte är det alltid så lätt, men en del arter som man ofta ser och som har "bra" karaktärer är kanske ändå inte så svåra. Eller om de har någon särskild karaktär, som kan avslöjas i mikroskopet. Månadsnotisen för mars 2004 handlar om två sådana svampar och litet mer.

 Den lilla toffelskrälingen växer under hela svampsäsongen.

Första svampen ut är en liten brunaktig sak, som man kan se under hela svampsäsongen, från tidig vår till begynnande vinter. Den heter toffelskräling (Tubaria furfuracea) och växer på pinnar och lövved. Den har en rödaktig ton och har skivor som är brett fastvuxna vid foten och t.o.m. med en liten nedlöpande "tand". Hattkanten är strimmig när fruktkroppen är fuktig. Sporpulvret är blekbrunt och skivorna färgas därför inte så mörka av mognande sporer. Om man har tillgång till mikroskop kan man finna sterila celler på skiveggen (cheilocystider) tillsammans med basidiecellerna som sporerna bildas från. Någon matsvamp är den då inte, men den är ändå litet fin att titta på.

Stripmusseron med brun hatt och fot och vackra vita skivor.
Den infällda bilden visar sporernas utseende. En my (µ) är en tusendels millimeter.

En grupp av svampar som man inte säkert kan bestämma namnet på utan hjälp av mikroskop, men som man ibland stöter på är släktet Melanoleuca med det svenska namnet mjukmusseroner (enligt Marcel Bons "Svampar" i bearbetning av Olof Andersson). De liknar nagelskivlingar eller musseroner. Om man lägger dem till sporprov och får ett sporavtryck är detta vitt och skulle man ha tillgång till en jodlösning att droppa på sporprovet så färgas sporerna mörkblå. Just den arten som bilden ovan visar heter stripmusseron (Melanoleuca stridula) och avslöjas genom sin kombination av utseende, sporernas utseende och storlek och på att den saknar sterila celler på skiveggen, något som annars är vanligt bland mjukmusseronerna.

Som synes av sista bilden denna gång så är det inte bara "konstiga" svampar vi ägnar oss åt i Boletus utan ibland springer vi på trevliga matsvampar, som denna samling stora perfekta stolta fjällskivlingar, som visas upp av Anki (till vänster) och Lena. Middagen räddad!! På bilden visar Anki och Lena också varsitt exemplar av en av de små fjällskivlingarna, som man inte äter. Det är den syrliga fjällskivlingen (Lepiota cristata) som nog är den enda av de små fjällskivlingarna, som är vanlig och dessutom lätt att känna igen på sin speciella syrliga lukt och utseende.

 

 Anki och Lena visar upp både stolta och syrliga fjällskivlingar.

2004-02-25
Text: Magnus Källberg
Bilder: Mats Elfström (som även artbestämt de första två svamparna) och Lennart Gidholm (sista bilden)