|
|
 |
Aktuell notis STARTSIDAN |
|
|
|
Aktuell notis STARTSIDAN |
Röksvampar tillhör inte de svampar som är lättast att artbestämma. De cirka 30 arterna i släktet por-röksvampar, Lycoperdon, där bl.a. den vårtiga och den gyttrade röksvampen hör hemma, är ofta svåra att bestämma när man hittar dem i fält. Men månadens svamp skiljer sig från andra arter i släktet med en karaktär som är lätt att observera.
En lång rad med små röksvampar i gräsmattan
Tidigt i augusti förra året kom det i gräsmattan utanför min arbetsplats upp några små röksvampar med ett utseende som jag kände igen från flera föregående år. De var lite gulaktiga och de var mer kortfotade än den vårtiga röksvampen som de annars liknar något. Det var ängsröksvampen, Lycoperdon pratense, som tidigare räknades till ett eget släkte, Vascellum.
Svamparna var något gulaktiga och knottriga på ytan
Det mest karakteristiska framträder när man skär igenom fruktkroppen. Då ser man nämligen en tydlig hinna mellan den sterila kamrade nedre delen och den övre sporbildande delen. Skillnaden blir tydligare när fruktkroppen åldras.
En genomskuren fruktkropp |
Samma fruktkropp ett dygn senare |
En knapp vecka senare hade svamparna mognat och börjat spricka upp i toppen för att sprida sina sporer. Poren i toppen vidgar sig snart och spormassan sprids. Till slut finns bara den sterila undre delen kvar som en liten brun skål på marken.
De fem svamparna på en av bilderna ovan en knapp vecka senare |
En liten skål av den sterila foten blir kvar på marken |
Ängsröksvampen är som övriga röksvampar ätlig så länge den är vit och fast inuti. Ett litet tips om tillagning kan du hitta i den tidigare röksvampsnotisen.
2016-05-30 Text och bild: Magnus Källberg