Augusti 2004
Svampklubbens logo
Notisregister  
Aktuell notis
STARTSIDAN

Svampen som väcker känslor

Till mina tidigaste barndomsminnen hör besöken hos släkten i Västergötland på 1930-talet. De flesta intrycken har nog bleknat bort, men fastetsade i minnet finns lukterna. Och det är två lukter som för mig är oupplösligt förenade med landskapet på andra sidan Vättern. Den lite stickande doften av svaveldioxid som talade om att nu är vi nästan framme. Det är kalkugnarna, sa far. Och så en helt annan lukt som låg tung bland sommarstugorna vid Flämsjön och som blandade sig med doften av nykokta augustikräftor. Det är stinksvamp, sa far.

Stinksvamp eller liksvamp (Phallus impudícus) är en svamp som ingen kan stå likgiltig inför. Utseendet är enastående och vad den liknar kan knappast någon undgå att förstå. Syftar det latinska namnet på utseendet (impudicus betyder oblyg) så syftar det svenska på en helt annan lika enastående sida hos svampen.

Systematiskt räknas stinksvampen till buksvamparna, dit bl.a. också äggsvampar, röksvampar, rottryfflar och jordstjärnor förs.

Men varför sprider en svamp en sådan gruvlig stank? Den skarpsynte har nog lagt märke till att det ofta sitter flugor på svampens brunslemmiga hatt. Flugorna är asflugor som lockats dit av lukten och som äter det sporhaltiga slemmet, och när de flyger vidare har de med sig sporerna från svampen, som på så vis sprids.

Stinksvamp

Fullt utvecklad stinksvamp. Hatten är täckt av ett slemmigt sporskikt som snart äts bort av flugor. Foten är ihålig.

En så märklig svamp måste naturligtvis ha ovanliga egenskaper. I fjärran östern har man i tusentals år tillämpat de tolkningar av naturen som bergsmanssonen, läkaren och filosofen Philippus Theophrastus Bombast von Hohenstein, mera känd som Paracelsus, utvecklade i västerlandet i början på 1500-talet: I växtens utseende gav högre makter den okunniga människan en vink om hur växten kunde nyttiggöras. Med detta betraktelsesätt blev Phallus impudicus självfallet en tidig föregångare till Viagra. Härmed blev den ekonomiskt värdefull och i Kina utvecklade man till och med odlingsteknik för den.

Innan stinksvampen antagit sitt mogna utseende ser den ut på ett helt annat sätt. Den liknar en äggsvamp. Namnet häxägg har den tilldelats förmodligen därför att den från detta oskyldiga stadium hastigt, på några få timmar, kan förändras till en slemmig illaluktande pjäs. Bara en häxa kan ordna till något sådant.

Häxägg i genomskärning

Häxägget är den unga svampen. Ytterst ett vitt hölje, sedan följer slemskikt och sporskikt, och innerst finns anlaget till foten.

Stinksvampens utveckling

Stinksvampen är snabb:
A - kl. 18 dag 1; B - någon gång på natten (annat ex); C - kl. 08 dag 2; D - kl. 11.30; E - kl. 20; F - kl. 07 dag 3.

I vårt land har stinksvampen dåligt rykte. Vad ska man då göra om man har denna svamp i sin närhet och vill bli av med den? Frågan ställs då och då i radioprogrammet "Trädgårdsdags", och svaret brukar bli "gräv och kalka".

I över trettio år har jag sett stinksvampen komma och gå i skogen i trakten av Brokind. Vissa år har den varit ganska talrik och andra år har jag inte sett en enda. Påfallande är att den inte finns mer är 2-3-4 år på samma ställe. Den lever på multnande trämaterial från löv- eller barrträd som finns i marken, och det förefaller således som den ganska snart gör slut på sitt substrat. Att försöka gräva bort den torde vara meningslöst.

Vill man slippa lukten ska man ta hand om fruktkropparna i häxäggstadiet. Detta stadium varar ofta en vecka eller mer. Sedan ska man inte vara så dum att man kastar bort dem. Nej, upp med dem på ett skärbräde, dela dem med en vass kniv och pilla fram den innersta vita delen, den som kommer att svälla till fot när svampen utvecklas.

Tillvaratagande av stinksvamp

Så här ska stinksvampen tillvaratas.

Hacka och ät, stekt eller stuvad, eller till och med rå i sallad. Resterna kan man lägga i komposten. De luktar inte mycket, både sporer och slemlager är ju omogna.

Ett serveringsförslag

Smaklig måltid!

En intressant följd av häxäggsätandet är att man med tiden inte rynkar på näsan åt den mogna svampens lukt. Tvärtom, man vädrar något gott och det vattnas i munnen! Surströmmingsvänner förstår säkert vad jag menar...

De här bilderna togs 28-30 juli 2002 då stinksvampen var talrik i den lilla skogen av sibirisk gran som fanns bakom Brokinds busshållplats vid väg 34. Granarna är nedsågade nu - kommer stinksvampen och alla andra intressanta svampar som fanns där utanför min knut också att vara borta?

2004-07-28 Text och bilder: Lennart Gidholm.


Sidan uppdaterad 2004-07-29 av
Magnus Källberg