Verksamhetsberättelse för Linköpings svampklubb år 2002

Svampklubben har under det gångna året liksom tidigare år haft en omfattande verksamhet med exkursioner, svampmatlagning, en mindre svamputställning än vanligt på grund av dålig tillgång på vild svamp, föreläsningar och resor. Antalet poster i medlemsförteckningen var vid årets slut 235 styck, vilket är en ganska stor minskning från föregående år. Om familjemedlemmar räknas med blir dock medlemsantalet större, cirka 320 personer. 

Svampklubbens styrelse och övriga funktionärer

har fr.o.m. årsmötet den 22 mars varit som följer: 

Styrelse: Anna-Lena Persson, ordförande och Ina Wallquist, kassör samt ledamöterna Lennart Gidholm, Magnus Källberg, Helena Paulsson, Olle Nyström och Eric Svensson. 

Revisorer: Sven Lönning och Rune Winqvist. 

Revisorssuppleanter: Maud Flygare och Christina Johansson. 

Valberedning: Olle Ståhl och Stellan Pettersson (sammankallande). 

Sammanträden: Styrelsen har under 2002 haft tre protokollförda sammanträden: 20/2, 29/5 och 8/12. 

Hemsida

Svampklubben har sedan 1996 en egen hemsida på Internet, http://www.svampklubben.org, för bl.a. information om planerade och genomförda aktiviteter och är oftast illustrerad med fotografier från aktiviteterna.

Sidan innehåller även annan information och har sedan oktober 2001 utökats med en "Månadsnotis" där smått och gott från svampfronten införs. Ämnena för "Månadsnotisen" har hittills (mars 2003) varit: cinnoberspindling, riddarmusseron, svamprätter för julbordet 2001 och 2002, vinterskivling, enoki, aktiviteter tillsammans med svampklubben Boletus, två champinjonnotiser, murklor, tidiga sommarsvampar, några vedsvampar, jättetrattskivling, två senhöstsvampar, nyårshälsning, lavar och några strävsoppar. Det största arbetet med "Månadsnotisen" görs av Lennart Gidholm med bistånd av Magnus Källberg och Anna-Lena Persson. Några texter är skrivna av Mats Elfström från svampklubben Boletus i Norrköping.

En nyhet sedan hösten 2001 är även ett nyhetsbrev för information från Svampklubben. Anmälan till nyhetsbrevet kan enkelt göras på hemsidan. Cirka femtio personer prenumererar på nyhetsbrevet. 

Bibliotek och informationsmaterial

Svampklubben har ett eget bibliotek som är placerat i ett skåp på NaturCentrum. En förteckning över vilka böcker som finns i biblioteket återfinns på hemsidan. Lån från biblioteket görs enklast genom att man kontaktar Magnus Källberg, tel. 013 - 10 56 64 eller via e-post. Under 2002 har en ny bok införskaffats: Bo Nyléns "Svampar i Norden och Europa". 

Samarbete

Svampklubben samarbetar, liksom många andra naturföreningar i kommunen, med NaturCentrum i Trädgårdsföreningen. Svampklubbens kontaktperson har under året varit Sune Pettersson. Ett högst påtagligt uttryck för detta samarbete är de två årliga digra programutskicken från NaturCentrum.

Samarbete sker även med svampklubben Boletus i Norrköping. En kortare presentation av denna verksamhet infördes som "Månadsnotis" för mars 2002.

Två aktiviteter har genomförts tillsammans med andra naturföreningar i Linköping, nämligen en kurs om signalarter tillsammans med Naturskyddsföreningen Linköping under september månad och ett föredrag om mykorrhiza den 2 oktober tillsammans med Östergötlands Naturalhistoriska Förening.

Planeringen av övningsområdet fortskrider och klubbens intressen har bevakats vid Linköpings kommuns informationsmöte med företrädare för olika intressen.

Svampklubben samarbetar slutligen även med Medborgarskolan. 

Aktiviteter 2002

Beskrivningarna av klubbens aktiviteter nedan är i stort sett tagen rakt av från svampklubbens hemsida på Internet. De bilder som hänvisas till på några ställen i texten är dock utelämnade i detta dokument. De flesta redogörelserna är skrivna av Magnus Källberg, men flera andra medlemmar har också bidragit, vilket framgår av texten. 

Måndag 11 februari: SVAMP - Mer än du tror...

Aktiviteten blev tyvärr inställd på grund av bristfälligt intresse. Vi hade kanske konkurrens av olympiaden i Salt Lake City? 

Fredag 22 mars: ÅRSMÖTE

Årsmötet blev lite sent i starten på grund av oförutsedda händelser, men, men... Snart var vi igång under ledning av Stellan Pettersson, som höll i ordförandeklubban. Cirka 25 medlemmar hade hörsammat kallelsen och årsmötet blev en mycket lyckad tillställning. Stående punkter med verksamhetsberättelse, ekonomisk berättelse och revisionsberättelse utmynnade i att styrelsen fick tacksam ansvarsfrihet för 2001. Avgående styrelseledamöterna Marie Jadner och Anita Jensen fick blommor och en liten svampgåva som minne av styrelsetiden. Anki Arvidson, som också avsagt sig fortsatt styrelsearbete, kunde tyvärr inte komma för avtackning, men har förstås också en gåva för avhämtning. Årsavgiften för 2003 fastställdes till 60 kronor vilket är en höjning med 10 kronor. Sedan var det val av funktionärer: Till ordförande på 2 år omvaldes Anna-Lena Persson. Tre nya styrelseledamöter på 2 år blev Helena Paulsson, Olle Nyström och Eric Svensson. Till revisor på 2 år omvaldes Sven Lönning och till revisorssuppleanter på 1 år nyvaldes Christina Johansson och omvaldes Maud Flygare. Ny i valberedningen på 1 år blev Stellan Pettersson, som också utsågs till sammankallande. Omvald i valberedningen blev Olle Ståhl.

Så var snart årsmötesförhandlingarna över och det fanns tid för att umgås och sedan äta en lätt måltid.

Tyvärr drabbades vi även detta år av "olyckan" att den utlovade föreläsaren inte kunde komma. Kantarell- och svampforskaren Eric Danell hade drabbats av allvarliga nedskärningar av sin forskningsbudget och var tvungen att arbeta för att rädda sin verksamhet. Svamp tillhör uppenbarligen inte de mest prioriterade delarna av svensk forskning, men det visste vi ju redan förut... Så det blev istället en ganska snabb bildvisning av ett sextiotal diabilder av ätliga och giftiga svenska svampar, där åhörarna satte namnen och Magnus visade bilderna. 

Tisdag 16 april: POPULÄRT OM SVAMPFORSKNING

Lennart Gidholm berättade för nio intresserade åhörare om sitt champinjonintresse och svårigheterna att artbestämma champinjoner. Ska champinjonerna bara läggas i grytan är det ju lätt - en champinjon som skall ätas ska lukta och smaka gott, annars kan det ju kvitta. Men artbestämning kräver mer systematik. Lennart fann dock snabbt att olika champinjoner verkligen var väldigt lika och att karaktärerna ibland påverkades starkt av omgivningen. Skulle den nya DNA-tekniken kunna vara till hjälp?

Lennart berättade först om DNA och PCR-tekniken, med vilken man kan få fram "stora" mängder av DNA att analysera. Sedan om elektrofores att separera DNA. Vid sina försök fann Lennart därvid några olika "typer" av champinjoner, bl.a. "arvensis", "campestris" och "bisporus". Som exempel var den lilla sommarchampinjonen, Agaricus aestivalis, av "campestristypen" och Lennart visade exempel på hur tekniken kunnat användas för bestämning av sommarchampinjonen i några fall.

Med hjälp av kladistik kan släktskap mellan olika arter tas fram men Lennarts champinjonstudier var inte så omfattande att några entydiga slutsatser kunde dras. Andra forskare, som har analyserat många fler olika DNA-bitar, har använt kladistik för att få fram släktskap mellan olika svamparter, som i detta exempel.

En viktig tillämpning av den nya DNA-tekniken är att man nu för första gången kan bestämma svampmycel genom att jämföra DNA-mönstret från mycel med mönstret från olika kända svamparter. Man har då tydligt sett att det inte finns något samband mellan hur mycket mycel det finns och hur mycket fruktkroppar det finns. Detta ställer begreppet "sällsynt svamp" något på ända. Det kanske finns massor av mycel men ändå få fruktkroppar eftersom svampen inte har behov av att bilda fruktkroppar. Kan man då påstå att svampen är sällsynt? Fruktkropparna är det i alla fall...

Lennart berättade även om RAPD-tekniken (Random Amplified Polymorphic DNA) med vilken man kan avgöra hur stora olika svampindivid är. Kantareller kan bilda mycel med 25 meters diameter som kan vara 150 - 500 år gamla. Då förstår man att stora kantarellställen blir alltmer sällsynta - våra skogar blir idag inte så gamla att kantarellerna hinner breda ut sig så långsamt som kantareller växer.

Lennart berättade också kort om svampodling, bl.a. om sina egna odlingar av - champinjoner!! - och avslutade sedan sitt mycket intressanta föredrag med att visa mycket vältagna och informativa bilder på olika champinjoner. 

Lördag 20 april: BESÖK PÅ SVAMPODLING - en efterfrågad programpunkt!

Söndag 12 maj: MURKELUTFLYKT - Kom med och leta!

Dagen bjöd på ett strålande fint vårväder med sommarhetta nästan. Sexton glada murkelplockare åkte under familjen Svenssons ledning till murkelmarker vid Slätmon och sedan även Ulrika. De mest framgångsrika plockarna var som vanligt de yngsta deltagarna Caroline, Alexander och Ellinor som hittade murklor precis överallt, alldeles otroligt... Man undrar ju om det bara är synen, som är sämre hos oss äldre eller om det är också våra andra skavanker, som spelar in. Till de fina fynden av ganska många stenmurklor i de flestas korgar sällade sig också några få exemplar av toppmurklan. Det blev alltså en fin dag som avslutades med några regnstänk, som sedan blev ösregn på vägen hem mot Linköping. 

Helgresa 7 - 9 juni

Ölandsresan blev tyvärr inställd på grund av för få deltagare. 

Måndag 19 augusti: SVAMPINFORMATION I - 3 Måndagar på NaturCentrum

Svampklubbens populära tradition med svampinformation på måndagar fortsätter även denna höst. Populariteten är dock vanligtvis direkt proportionell mot svampmängden i skogarna runt Linköping, varför antalet besökare denna dag inskränkte sig till endast tio personer. Dessa kunde studera sjutton olika tallrikar med svampar. De flesta svamparna var olika arter av kremlor och endast EN enda sopp (gallsopp) hade påträffats. Roligaste fyndet var en full tallrik nästan vita kantareller, som Sune plockat på det "vanliga" stället, i en granskog och inte att förväxla med blek kantarell, som ju är en kraftig och köttig lövskogsart.

Men nu behövs det snart mycket regn om det ska bli en svamphöst värd att minnas... 

Onsdag 28 augusti: SVAMPUTFLYKT

Säsongens första svamputflykt med Svampklubben är alltid lika spännande. Särskilt efter denna sommars långa period av "tropikvärme" och inget regn. Skulle vi alls hitta någonting i vår gamla pålitliga Vidingsjöskog? Utflykten var mycket välbesökt, cirka 25 personer, som gick ut på svampjakt och återvände efter cirka en timme med en hel del svamp, mer än man kunnat hoppas på i alla fall. Lennart Gidholm assisterad av Magnus Källberg gick igenom de flesta av kvällens fynd som bestod av många arter av kremlor (mandel-, kant-, stor-, tegel-, vin-, blod- och giftkremla för att nämna några lättigenkända), några soppar, vit flugsvamp, får- och brödticka, kantarell, trattkantarell, blek och rödgul taggsvamp och en hel del arter till. Sammanfattningsvis en riktigt trevlig utflykt inte minst beroende på det stora intresset från deltagarna, varav de flesta inte var medlemmar i Svampklubben utan lockats av annonser i Corren och NaturCentrums program. 

Måndag 2 september: SVAMPINFORMATION II - 3 Måndagar på NaturCentrum

Antalet besökare denna måndag var drygt tio. Antalet svamparter ungefär lika många. Men fördelen med få arter är ju att man kan studera dessa desto mera och våra besökare föreföll ändå vara ganska nöjda och verkade vara intresserade av att komma tillbaka med svamp nästa gång, om det nu kommer lite regn... 

Lördag 7 september: SVAMPUTFLYKT

Svamptillgången runt Linköping är minst sagt mager för tillfället. Trots detta ville ett tiotal personer följa med ut för att plocka svamp till vårt svampbord i Gamla Linköping på söndagen. Vi åkte cirka 2 mil söder om Linköping där det föll en del regn för fjorton dagar sedan och skogen var inte helt tom på svamp i alla fall... Lustigt nog var det fortfarande kantarellerna som var dom vanligaste svamparna och riktigt fina - fast litet torra - var dom också. Men vi hittade även vit flugsvamp, kantkremla, tegelkremla och några arter till, nog med svamp för att ha ett mindre svampbord på "Jättegrönt". 

Söndag 8 september: SVAMPBORD PÅ "JÄTTEGRÖNT" I GAMLA LINKÖPING

Svampklubbens svampbord vid den årliga skördefesten, "Jättegrönt", var synnerligen välbesökt trots att vi inte hade särskilt många olika arter eller ens särskilt fina fruktkroppar. En stundtals mycket strid ström av besökare tittade på svamparna, ställde frågor och kom med egna funderingar. En för författaren av dessa rader ny erfarenhet var att ha ett helt "osorterat" svampbord med alla slags svampar huller om buller. Det kändes verkligen helt rätt , särskilt vid detta tillfälle när det var svårt, för att inte säga omöjligt, att hålla strukturerade genomgångar. Det är uppenbart att många människor är intresserade av svamp och att ha ett svampbord på en plats där många människor passerar är allt en mycket god idé. 

Helgen 13 - 15 september: SVAMPHELG I BERGSLAGEN

Svampklubbens traditionsrika svamphelg i Bergslagen genomfördes trots svamptorka. Sommarens och höstens torka märktes, det knastrade t.o.m. där det brukar vara kärr och blöta marker. Anna-Lena skriver vidare:

Sexton entusiastiska svampjägare gav sig ut i skog och mark för att finna någonting i svampväg under såväl lördag som söndag. Med gemensamma krafter fann vi en del. Över förväntan: kantareller och taggsvamp, lite kremlor av olika sorter, rödgul trumpetsvamp, lite soppar, dock väldigt lite av Karl-Johan. Spindelskivlingar och riskor dessutom.

Vi fick ihop till en gedigen utställning med över 70 arter! Anna-Lena gick igenom allt vi funnit och berättade om de olika svamparna. På kvällen fick alla göra smaktester på olika svampar för att känna de karakteristiska smakämnen, som utmärker varje art. Särskilt intressant för de som aldrig smakat vissa arter. Måltiderna innehåll egenplockad svamp, matsvamp alltså!

Söndagsmorgonen började med ett svamptest där svampar var utlagda med nummer och där deltagarna fick testa vad de kom ihåg från gårdagens genomgång.

Många kunde dessutom fylla sina vinterförråd med egna plockade lingon och blåbär, som var stora som körsbär. Tillgången på bär var god.

Svamphelgen blev lika avkopplande som givande och alla var överens när vi skildes - det här gör vi om nästa år, men vi kanske kan be om bevattning innan! 

Måndag 16 september: SVAMPINFORMATION III - 3 Måndagar på NaturCentrum

Säsongens sista måndagskväll på NaturCentrum lockade cirka 10 besökare. Antalet svamparter var mellan 20 och 25. Sammanfattningsvis har höstens svampinformationer haft ganska få besökare. Men 2002 har, hittills i alla fall, varit ett ganska dåligt svampår - bortsett från kantareller - så antalet svampar har också varit ganska litet. 

Söndag 22 september: SVAMPUTFLYKT - Sena höstsvampar

Eric Svensson berättar om utflykten, som lockade sammanlagt tolv personer. Två av deltagarna hade uppmärksammat vår hemsida och kommit på grund av detta. Kul!! Också idag var målet Vidingsjö, som brukar vara ett säkert kort. Så även denna gång med fynd av både fina blomkålssvampar, en del fina soppar och även annat. Regnet den senaste tiden har kanske börjat göra nytta. 

Onsdag 2 oktober: MYKORRHIZASVAMPARNAS VÄRLD

Anders Dahlberg från ArtDatabanken höll ett synnerligen inspirerande föredrag för ett tjugofemtal personer om mykorrhiza där han började med att han hoppades att vi efter föredraget skulle inse att "skrufset" vid foten av fruktkropparna i själva verket var den viktigaste och absolut största delen av själva svampen. I mitt referat nedan tar jag nu upp bara några av de punkter som Anders berörde. Föredraget var ett samarbete med ÖNF, Östergötlands Naturalhistoriska Förening, som var representerad av många medlemmar och kvällens värd, som var Magnus Wadstein.

I Sverige finns cirka 58000 olika organismer. Därav är svamparna inklusive lavarna ungefär 13000. Storsvamparnas antal är 4000 - 4500. Antalet svamparter med parasitiskt levnadssätt är cirka 300 och resten fördelar sig med cirka 70 % nedbrytare och 30 % mykorrhizasvampar, således cirka 1100 mykorrhizasvampar i vårt land. Väldigt många växter har mykorrhiza, det är bara fyra växtfamiljer som inte har det, däribland korsblommiga (Brassicaceae).

Mykorrhiza är alltså det samliv till ömsesidig nytta som finns mellan många svampar och kärlväxter som ormbunkar, träd och örter. Växten får närsalter och vatten från svampen och svampen får energirikt socker i utbyte. Mykorrhizan kan vara av några olika slag beroende bl.a. på om svampen växer in i växternas celler eller emellan cellerna. Orkidéernas mykorrhizasvampar är samma svampar som de som växer med våra träd, men svamphyferna växer olika tillsammans med trädet och orkidén. Svampen anpassar sig således efter vilken organism den samarbetar med! Anders påstod att man har fog för att säga att träden inte har rötter utan mykorrhiza, ytförstoringen hos rötterna är nämligen 1000 - 10000 gånger. En annan rolig uppgift var att det i en barrskog finns ungefär lika många kortrötter hos träden som det finns barr.

För att belysa förhållandet mellan fruktkroppar och mycel visade Anders en tabell av ungefär detta utseende

Ett praktiskt exempel tog Anders från en tallskog i trakten av Arvidsjaur som han studerat. Som fruktkroppar dominerade sandsopp och pepparriska, medan det i marken dominerade en skinnsvamp (Piloderma), som bara har helt obetydliga fruktkroppar. I samma skog hade man även studerat hur olika svampindivider breder ut sig och sett att det fanns barriärer mot att mycel växte in i varandra. En och samma soppindivid kunde kanske täcka en yta av 20 kvadratmeter. Som exempel på en verkligt stor svampindivid tog Anders den klassiska honungsskivlingen i USA som täckte 15 hektar och hade en vikt av rhizomorfer på 100 ton!!

Vilken roll mycelspridning och sporer spelar för svamparnas fortlevnad vet man fortfarande inte så mycket om, men det förefaller som det vanligen är en låg grad av nyetablering inom en viss svampindivids domän. Ett mycel är således nästan alltid fler- eller mångårigt. Ett undantag är ametistskivling och flera laxskivlingar där mycelindividerna är kortlivade och nyetablering sker årligen. Men den närbesläktade tvåfärgade laxskivlingen blir åtminstone tio år.

Efter en kortare paus fortsatte Anders att berätta något om kriterier för rödlistning och hur läget såg ut idag. Det finns 609 rödlistade svampar varav 191 är mykorrhizasvampar. Det finns förhållandevis få rödlistade arter i Norrland medan det finns fler arter i en kalkrik, sydlig lövskog. 

Söndag 6 oktober: SMAKFULL UTFLYKT - våga prova "nya" svampar

Helena, som var en av de utflyktsansvariga skriver så här: Vi var ett tiotal personer, som trotsade kylan och gav oss ut och hittade förvånansvärt många svamparter - till lycka för en del (blomkålssvamp m.m.) och till sorg för andra (bolmörtsskivling...). Det är helt klart att man lär så länge man lever - och är aktiv! Vi hade en genomgång med Anna-Lena, i lä av träden inne i skogen, med nästan alla entusiaster närvarande. Någon valde mer eller mindre frivilligt att ta en extra promenad i stället, men kom till rätta vid avslutet för svampdagen. Anna-Lena tillägger: Momentet med matlagning utgick eftersom det var så oerhört lite matnyttigt i korgarna. Därför valde vi gemensamt att inte laga till något för att testa våra magar med svampar med beteckningen "ej matsvamp" som omdöme i svampböckerna... 

Onsdag 13 november: Medlemskväll

Lennart Gidholm, som även fotograferade, skriver här om medlemskvällen:

Svampklubbens träffar är alltid gemytliga men vid årets sista möte brukar gemytet sättas i högsätet. Så också i år. Magnus Källberg visade ett antal av sina fina diabilder av svampar av alla de slag, men för att få fram den rätta stämningen sa han inte bums vad svamparna hette, utan lät oss komma med namnförslag. Ibland gick det bra, ibland var det svårare. Efter lite tips om t.ex. lukt och smak lyckades han ofta lirka oss fram till det rätta namnet. På så sätt pratade han lite kring svampen och många synpunkter kom också från åhörarna. Att t.ex. åsikterna om stinksvampen gick vitt isär var inte att ta miste på. Alldeles säkert kände sig alla trivsamt delaktiga i aktiviteten.

De tretton sista svamparna fick vi artbestämma alldeles på egen hand - var och en fick ett tipsformulär att fylla i. Tre arter hade vi således att välja på för varje visad svamp. Så lätt var det inte, särskilt som vi inte hade svamparna tillhands att lukta på eller bryta i. Vi rättade varandras formulär och korade två segrare som båda hade nio rätt. Maj-Lis Toljander Johansson och Sven Lönning var de duktiga som kammade hem varsin bok som trofé.

En liten buffé som Anna-Lena och Ina trollade fram blev sedan avslutningen på denna sammankomst som helt gick i trivsamhetens tecken. Så där 25 personer var det som deltog. 

September STUDIECIRKEL - Signalarter

Många svamparter har visat sig vara bra arter, som signalerar värdefulla skogar ur naturvårdssynpunkt. Vissa typer av värdefulla skogstyper, t.ex. barrskogar på kalk hittar man bäst genom att studera marksvamparna.

Naturskyddsföreningen Linköping anordnade tillsammans med Linköpings svampklubb en studiecirkel om svamp med inriktning på marksvampar i skogen. Kontaktperson var Björn Ström, tel. 013 - 10 34 51. 

Torsdagen 12 september var vi vid Kärna Mosse. Antalet deltagare var fem och antalet svamparter var cirka tjugofem. "Roligast" var kanske en Cystolepiota (trol. adulterina). 

Torsdagen 19 september var vi vid Vidingsjö Motionscentrum. Otroligt att det ändå finns så mycket svamp, men nu har nog regnskurarna den senaste tiden börjat göra verkan. Fem personer idag också och cirka tjugo svamparter. Roligast kanske rosenslemskivling och en liten kollekt av myrspindelskivling (Cortinarius scaurus). 

Onsdag 25 september gick utflykten till Humpen. Det var mycket dåligt med svamp och inga intressanta signalarter alls. 

För styrelsen, Linköping den 9 mars 2003 

Anna-Lena Persson, ordförande