Rapporterna är uppdaterade 1999-09-19 klockan 18.00
Linköpings svampklubbs vårprogram 1999.
Om inget särskilt angivits är det Magnus Källberg som skrivit kommentarerna nedan till aktiviteterna.  

Tisdag
16 febr

VILKA ÄMNEN FINNS I SVAMP? GIFTIGA - HUR DÅ?

Börje Wickberg, professor från Lund och en av Sveriges absolut främsta experter på svampgifter och svamparnas kemi besökte Svampklubben. Marie Jadner skriver här en kort sammanfattning i punktform om den välbesökta kvällen med cirka 40 deltagare:

  • Vi äter svamp för den goda smakens skull. Ett undantag är Karljohan som innehåller selen. Äter vi 7 gram torkad Karljohan om dagen har vi tillgodosett hela vårt dagsbehov.
  • Vad har äkta tryffel och stinksvamp gemensamt? Jo, en svavelgrupp! Innebär det då att de är lika goda att äta?
  • Tryffel innehåller ett myskdoftande däggdjursferomon som t.o.m. gör suggor helt passionerade. Anledningen till detta är att tryffeln vill bli uppäten av t.ex. möss som då hjälper till med sporspridning.
  • Snömannens reseapotek var bl.a. björkticka. Björkticka tog han mot sin inälvsmask, eftersom svampen har en laxerande effekt.
  • Porslinsskivling och vissa hättor innehåller fungicider. Dessa har till uppgift att hindra sporgroning, myceltillväxt och stoppa cellandning hos andra konkurrerande svampar.
  • Riskor har mycket verksamma enheter som snabbt startar enzymatiska reaktioner. Smakar den skarpt skall den inte ätas men efter avkokning när den är mild är det helt i sin ordning att äta upp sin riska.
  • Punkten ovan gäller ej svartriska som har helt andra kemiska grupper och alltid är farlig att äta, oavsett om man kokar av den eller ej.
  • Att grå bläcksvamp innehåller antabus är nog ingen nyhet, men att män även blir sterila av den vet nog inte alla. Svampen förstör cellerna i testiklarna. En måltid om dagen i en vecka med grå bläcksvamp gör att man blir steril.
  • Rodnande champinjoner t.ex. skogschampinjon skall man akta sig för. De innehåller nämligen otrevliga kemiska ämnen som kan "explodera" i kroppen.
  • I Tyskland anses vit tuvskivling vara ätlig och god, men här i Sverige vet vi att den innehåller "skumma" föreningar som vi absolut inte skall äta.
  • Blåmusseronmycelet innehåller aromatiska klor- och bromföreningar.

Efter denna mycket trevliga föreläsning, ställer man sig frågan: Äta eller inte äta? Var och en får nog själv svara på denna fråga.

Onsdag
10 mars

ÅRSMÖTE

Svampklubbens årsmöte på Collegium lockade cirka 35 medlemmar. Till ordförande för mötet valdes sittande, dvs Stellan Pettersson. Sekreterare blev också "sittande", dvs Sune Pettersson, som ju skrivit årsmötesprotokollen de senaste åren. Magnus Källberg kommenterade valda delar av verksamhetsberättelsen, som var en lätt bearbetad version av Svampklubbens rapportering på hemsidan. Efter den ekonomiska redovisningen och revisorernas berättelse beviljade årsmötet ansvarsfrihet för styrelsen. Medlemsavgiften för kommande år blev oförändrad, dvs 50 kronor. Styrelsen fick fria händer att ta fram en snygg presentatation av Svampklubben som kan användas vid olika evenemang och utställningar där Svampklubben finns representerad. Samtliga funktionärer som stod i tur att avgå omvaldes: Ina Wallquist, Magnus Källberg, Anna-Lena Persson (styrelsen) och Rune Winqvist (revisor) på 2 år, Maud Flygare och Eric Svensson (revisorssuppleanter) samt Olle Ståhl och Eric Svensson (valberedning) på 1 år. Därefter redogjorde Anna-Lena för de kommande vårprogramsaktiviteterna. Stellan avslutade sedan mötet och läste därefter, inspirerad av Livsmedelsverkets undersökningar, ett stycke om disktrasor skrivet av Stefan Andhe.

Det annonserade föredraget om svamp som livsmedel blev tyvärr inställt på grund av sjukdom. Influensan hade slagit till och förpassat föredragshållaren till sängen. Kvällen avslutades därför litet tidigare än planerat med en god måltid med kall rökt kalkon, svampstuvning på Karljohan och champinjoner och därtill ris och sallad.

Söndag
28 mars

TRÄDGÅRD 99 Sollentunamässan

Onsdag
21 april

SVAMPAR I ORD OCH BILD

Marie och Magnus visade diabilder och berättade om svampfynd från det gångna fantastiska svampåret 1998. Marie inledde med att visa bilder på matsvampar, bokskogssvampar, Ölandssvampar och avslutade med att visa bild på Ölands vilda djurliv: två kameler. Därefter var det fikapaus och sedan fortsatte Magnus att visa bilder från SMF:s aktiviteter, Yndeträffen i Blekinge och mykologiveckan på Öland 1998. Avslutningsvis kom några extra vackra bilder på bland annat gråbroking och stubb-bläcksvamp. Antalet deltagare var 31.

Söndag
2 maj

MURKLOR - kom med och plocka!

Under Stellan Petterssons ledning åkte cirka 20 personer norr om Roxen till samma lokaler som förra året men hittade detta år bara sju murklor. Så kan det vara med murklor!

Helgen
8-9 maj

VÅRRESAN Svampklubbens årliga tradition - resan som bara blir bättre och bättre för varje år.

Stellan Pettersson skriver om vårresan:

Årets vårresa arrangerades i samarbete med ICA-Signalen. Tidigt på lördagsmorgonen startade tre bussar med totalt över 100 deltagare. Första uppehållet skedde vid Brunstorps Värdshus vid Huskvarna där vi undfägnades med kaffe och smörgåsar. På grund av det stora deltagarantalet blev vi här en hel del försenade. Färden fortsatte sedan mot målet för resan, nämligen Göteborg. Efter en del ofrivilliga rundturer i Götets förort Västra Frölunda kom vi så småningom fram till målet för vårt första industribesök. Efter uppdelning i mindre grupper och under ledning av guider från företaget, Pååls bröd, vandrade vi runt i anläggningen och informerades om de olika momenten vid industriell tillverkning av matbröd och kaffebröd. I anslutning till bageriet låg en kvarn där allt mjöl maldes.

Efter industribesöket for vi vidare in till Göteborg och Fiskekrogen där lunchen serverades, och vad skulle serveras om inte en härlig fiskrätt. När alla var mätta och belåtna embarkerade vi bussarna och med lokala guider från turistbyrån gjorde vi en rundtur genom Göteborg. Innerstaden var svårframkomlig på grund av att det pågick ett stadslopp, en halvmara med över 30000 deltagare. Så småningom kom vi i alla fall fram till Trädgårdsföreningen där vi besökte palmhuset och vandrade på egen hand i den vackra parkanläggningen. Vi var nu ytterligare försenade och bussarna körde till hotellen för inkvartering. Middag serverades på hotellet och därefter var kvällen fri för egna utflykter för dem som så önskade.

Söndagen började med frukost på respektive hotell. Bussarna transporterade oss sedan till en skola där vi fick disponera en samlingssal för att lyssna på ett antal föredrag. Förmiddagskaffe serverades i en paus mellan ett par föreläsningar. Efter Ingbjörg Jonsdottirs föredrag om vår nya folksjukdom "hjärnstress" var det så tid för lunch och hemfärd. På återresan till Linköping gjorde vi ett besök på en strutsfarm utanför Falköping och här ute på Västgötaslätten fick vi ett svalt mottagande, det blåste nämligen åtskilliga sekundmeter med regn i horisontalled och endast några få plusgrader. Sista uppehållet gjordes i Jönköping vid Eurostops affärscentrum där vi avslutade med bussfika. Därefter återstod endast en sista transportsträcka till Linköping.

En lärdom av resan som jag fick var att det är en för stor grupp med tre bussar och över 100 deltagare då det är helt omöjligt att hålla ihop tre bussar vid färder inom städer och tätorter med trafiksignaler och mycket lokaltrafik. Men det är av misstagen man lär sig och allt gick bra utan några allvarliga missöden.

INSTÄLLD!!!

TICKKURS

Tickkursen blev inställd på grund av för lågt deltagarantal.

Lördag
5 juni

EKLANDSKAPETS DAG

I samarbete med NaturCentrum och andra naturföreningar i Linköping arrangerades för tredje året i rad Eklandskapets dag. Promenadslingan med tipsfrågor för barn och vuxna var denna gång belägen i området runt Storängen. Vädret var riktigt bra fast det såg hotande ut på morgonen. Deltagarantalet var inte så stort och några deltagare tvingades tyvärr vända på grund av att terrängen var alltför svårframkomlig för dem. De olika naturföreningarna hade gjort i ordning sina olika stationer. Jag blev mest imponerad av Fältbiologerna som man knappast kunde passera utan att lägga märke till. Svampklubben hade en ordinär station bemannad av Stellan Pettersson och Magnus Källberg, ett bord, en fråga till respektive barn och vuxna och så förstås Maries målade svampar med informerande text. Av levande svampar hade vi några vårmusseroner som besökarna kunde studera.

Senast ändrad 2002-01-07 av Magnus Källberg.