På den här sidan har vi tänkt föra in diverse olika notiser på svampfronten: nyheter, bilder, beskrivningar av svamparter, recept och annat smått och gott. Vi hade tänkt att det skulle komma en ny sida inför varje månad. Du hittar föregående års notiser via länken till notisregistret i den gröna rutan nedan.

September 2021
Svampklubbens logo
Notisregister  
STARTSIDAN

En läcker fast lite lurig matsvamp

För dagen är svamptillgången riktigt bra i Ullstämmaskogen där jag går mest. Vid en snabbtur idag hittade jag många olika arter till kvällens utställning på Linköpings Naturcentrum i Trädgårdsföreningen. Jag sprang på en av de godaste svampar jag känner till, mjölskivlingen, Clitopilus prunulus. För det mesta hittar jag bara enstaka exemplar av den, men en gång vid en utflykt i Olstorp växte det massor av mjölskivlingen på en gräsmatta. Då förstod jag till fullo varför den är fyrstjärnig i Einar Ingelströms Svampar till husbehov från 1951. Det är bara ett fåtal arter som han gett detta högsta betyg. Men som alltid måste man ju själv ta reda på om man tycker likadant.

Mjölskivling

Mjölskivling

Mjölskivlingen är dock ingen nybörjarsvamp eftersom den har några giftiga förväxlingssvampar. Och vita svampar med vita skivor avråder man ju bestämt den osäkre ifrån att använda till mat. Framförallt liknar den vita trattskivlingar varav några innehåller nervgiftet muskarin, som man kan bli rejält sjuk av. Muskarin är lyckligtvis inte organskadande och det finns ett snabbverkande motgift i atropin.

Som framgår av bilden ovan är mjölskivlingen gråvit i färgen och kallades också i äldre svampböcker för gråvit mjölskivling. Hattytan är lite pruinös och ser matt och lite pudrad ut. Köttet är påfallande mjukt och lätt att skära igenom. Man bör därför se till att mjölskivlingen inte hamnar längst ner i svampkorgen och krossas av tyngre svampar som hamnar ovanpå. Hatten är trattformad och skivorna löper långt ner på foten och är från början nästan vita, men färgas rosa när de rödaktiga sporerna mognar. Den tydligaste karaktären är dock en mycket kraftig lukt av nymalet mjöl som när det kommer direkt från kvarnen. Den här lukten i några varianter finns hos många svampar och är viktig för artbestämning.

Om man känner sig osäker på om det är en mjölskivling man hittat kan man lägga den till sporprov på ett vitt underlag. Man skär av foten på svampen och lägger den med skivorna nedåt på exempelvis ett vitt fat eller papper och täcker över så att svampen inte torkar ut. Om man då efter några timmar till något dygn inte ser ett rödaktigt avtryck som på bilden nedan har det antingen inte fallit några sporer eller så ser man inte sporerna för att de är vita. Skulle sporerna vara vita är det ingen mjölskivling utan kanske någon av de giftiga trattskivlingarna som inte får hamna i grytan!

Den klassiska förväxlingssvampen som ofta nämns är en annan mycket giftig svamp med röda sporer, bolmörtsskivlingen, Entoloma sinuatum. Den är dock inte särskilt lik mjölskivlingen eftersom den i formen mest liknar en musseron eller kremla med skivor som inte löper ned på foten.

Mjölskivlingen har röda sporer

Skivorna på mjölskivlingen färgas rosa när sporena mognar

Sporprov

Sporfärgen drar åt det röda hållet

2021-08-30 Text och bilder: Magnus Källberg


Sidan uppdaterad 2021-09-02 av
Magnus Källberg.