September 2009

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

Kamskivlingar

Just nu i slutet av augusti ser svampläget ganska ljust ut, strax söder om Linköping i alla fall. Men månadsnotisen handlar denna gång ändå främst om en svamp som man ofta hittar, även när det inte finns så många andra svampar i markerna.

Den svamp jag syftar på är den bruna kamskivlingen (Amanita fulva) som man ofta hittar i magrare lite fuktig mark. Kamskivlingarna är en slags flugsvampar och har ibland förts till ett eget släkte, Amanitopsis. Kamskivlingarna har i likhet med nästan alla andra flugsvampar en strumpa eller volva längst ner vid fotbasen. Tyvärr är det ganska lätt att missa den här strumpan om man inte är väldigt försiktig när man plockar upp fruktkroppen och ibland går foten av även för den försiktige.

Kamskivlingarna saknar i motsats till "vanliga" flugsvampar ringen som sitter på foten ett stycke under hatten, som på panterflugsvampen på bilden nedan. Därför kallas kamskivlingarna ibland för ringlösa flugsvampar. Åtminstone den bruna kamskivlingen har heller inte några vita plättar på hatten som exempelvis den röda flugsvampen eller panterflugsvampen nedan.

En panterflugsvamp med en tydlig ring ett stycke under hatten.

Kamskivlingarna känns enkelt igen på håll genom den fårade hattkanten, som beror på att hatten är så tunn att skivorna lyser igenom. På en del kamskivlingar är det extra tydligt, som på zonkamskivlingen på bilden nedan. Det finns några olika kamskivlingar, totalt cirka tio arter, men den bruna kamskivlingen är nog den vanligaste i skogarna häromkring.

Zonkamskivling med en tydligt markerad fårad hattkant

Kamskivlingarna är faktiskt ätliga och den bruna kamskivlingen har jag även smakat ordentligt på vid ett tillfälle. Jag var på en utflykt med några vänner och vi hade tänkt oss att laga till den svamp vi plockat ute i skogen på ett Trangiakök. Nu fanns det väldigt lite svamp att plocka så jag lade det vi hittade i två högar i svampkorgen. I ena högen bara brun kamskivling och i den andra alla övriga matsvampar. Så lagades svamparna till och jag och någon "modig" person till smakade. Det var faktiskt kamskivlingen, stekt i smör och kryddad med lite torkad dill och citronpeppar som var godast. Och blandsvampen i den andra kastrullen fick samma behandling så det var inte tillagningen som skiljde.

Men ska man plocka kamskivlingar till mat måste man vara försiktig och titta noga så att alla kännetecken stämmer. En panterflugsvamp som plättarna regnat bort på och som man har hanterat så att ringen har ramlat bort kan synbarligen ha förvandlats till en kamskivling. Och panterflugsvampen är giftig och inget alls att äta även om den inte alls är i klass med de giftigaste flugsvamparna.

Ja, detta var lite om en grupp av flugsvamparna och vi återkommer i senare notiser med flera flugsvampar.

2009-08-29 Bild och text: Magnus Källberg