På den här sidan har vi tänkt föra in diverse olika notiser på svampfronten: nyheter, bilder, beskrivningar av svamparter, recept och annat smått och gott. Vi hade tänkt att det skulle komma en ny sida inför varje månad. Du hittar föregående års notiser via länken till notisregistret i den gröna rutan nedan.

Oktober 2024

Notisregister   STARTSIDAN

Några svampar från mykologiveckan i Småland

Vi var några stycken från Linköpings svampklubb som deltog i årets mykologivecka, denna gång förlagd till sydöstra Småland i Nybro och Högsby kommuner den sista veckan i september.

Organisatörerna av veckan hade tagit fram ett häfte med lokaler att besöka och varje dag presenterades tre utflyktsmål (med vardera två lokaler) att välja mellan. En praktisk nyhet var klickbara länkar i häftets PDF-fil så att man själv kunde hitta vägen till utflyktsmålet med hjälp av sin mobil och på det sättet undvika den besvärliga kolonnkörningen som inte alltid blir så lyckad.

Nedan är ett axplock av några arter som jag tyckte var extra kul att se.

Steniga Småland, här finns gott om material till stenmurar

Smålands landskapssvamp, koralltaggsvampen

Flera av lokalerna var belägna inom ett område som kallas Ekopark Hornsö och har pekats ut som en möjlig framtida nationalpark. Tall och småekar var en vanlig syn längs vägarna. Stenigt och svårgånget var det också på många ställen så det hade funnits gott om material till långa, breda och vackra stenmurar.

Smålands landskapssvamp är koralltaggsvampen, Hericium coralloides. Den sägs ju ha inspirerat Elias Fries till de omfattande svampstudier som gjort att han ibland kallas mykologins fader.

Svamptillgången under veckan var ganska bra även om många lokaler var tämligen torra. På fredagskvällen hade antalet arter nästan nått 1000 och då var inte alla fynd registrerade ännu.

Sotkremla, en ovanlig art

Luden vitriska har mild mjölksaft

Många kremlor hade passerat bäst-före-datum, men den ovanliga sotkremlan, Russula anthracina, fanns det flera fina fynd av. Den är en av arterna i gruppen runt svedkremlan och liknar svartkremlan, Russula nigricans, när den svartnat helt. Men sotkremlan har mycket tätare skivor.

Luden vitriska, Lactifluus vellereus, finns också hemma i Linköping, men där är den liknande ettervitriskan, Lactifluus bertillonii, den vanligare arten av de två. Den skiljer sig från ettervitriskan genom att ha en mjölksaft som är mild om man smakar på den isolerat från köttet. Dessa två arter är några av få svenska riskor som överförts till släktet Lactifluus från det stora släktet Lactarius.

Porslinsskivling, typisk för bokskog

Stor lökbrosking, också en bokskogsart

En av dagarna besöktes några bokskogar och där finns ju arter som man inte ser någon annanstans. Porslinsskivling, Mucidula mucida och stor lökbrosking, Mycetinis alliaceus, får bli exempel från bokskogen.

Aspsopp och vitfotad aspsopp

Falsk doftvaxskivling

På mykologiveckorna får man lära sig något om vad som är nytt när det gäller namn och artsuppfattningar. Det har t.ex. hänt en hel del när det gäller den svåra gruppen strävsoppar, släktet Leccinum. Den art som vi kallade aspsopp förr ska nu heta vitfotad aspsopp, Leccinum albostipitatum och aspsopp, Leccinum aurantiacum, omfattar även den art som vi förr kallade eksopp och anses inte bunden till asp utan kan växa med asp, ek och björk, sällan med bok, lind och sälg.

Den ljuvligt doftande doftvaxskivlingen, Hygrophorus agathosmus, förr kallad väldoftande vaxskivling, har numera en dubbelgångare, falsk doftvaxskivling, Hygrophorus agathosmoides. Den bildar mykorrhiza med gran men förekommer även i trivialare miljöer som vägkanter och granplanteringar medan den äkta doftvaxskivlingen finns i rikare granskogsmiljöer. Mikroskopering fordras för en säker bestämning, men i triviala miljöer är det troligare den falska doftvaxskivlingen. En nyckel till de olika skogsvaxskivlingarna, släktet Hygrophorus återfinns på artfakta.se.

Orangebrun giftspindling

Luthätta, en tuvad art

En art som jag nog själv aldrig sett tidigare är den orangebruna giftspindlingen, Cortinarius orellanus. Den är mycket giftig och ger njurskador på samma sätt som den toppiga giftspindlingen, som den också liknar med sina glesa orangebruna skivor. Den växer i lövskog till skillnad från den toppiga giftspindlingen; Cortinarius rubellus, som är en barrskogsart.

På en flishög vid skidbacken i Aboda klint fanns det massor av fläckig bitterskivling, Gymnopilus penetrans, och några grupper av tätt tuvade luthättor, Mycena stipitata. Den luktar kraftigt nitröst, dvs. lukten av nitrösa gaser och salpetersyra.

Igelkottstaggsvamp, en av fem fridlysta svamparter

Igelkottstaggsvampen i sin miljö på en smal ek, turligt nog alldeles vid vägen. Klicka på bilden för att se var svampen är!

Och som avslutning kommer en mycket spektakulär art som jag aldrig sett förut, igelkottstaggsvampen, Hericium erinaceus. Den är en av Sveriges fem fridlysta svamparter tillsammans med bombmurkla, saffransticka, storporig brandticka och doftticka. Den växer på bok och ek. Vi hade missat den på den ordinarie utflykten på grund av regn, men tog en extra tur på hemvägen till Linköping för att få chansen att se denna exklusiva skönhet. Den var dock mycket mindre än jag föreställt mig, bara cirka 70 mm på höjden.

2024-09-29 Text och bilder: Magnus Källberg