November 2011

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

En doft av hav och ostron

En svampplockare ser nog tydligare än andra hur hösten rör sig framåt. Varje fas har sina karakteristiska arter och nu är det senhöstsvamparnas tid. Jag trivs i skogen när stormarna drar in och luften och markerna är fuktmättade och kalla. Regn och rusk har heller aldrig riktigt bekommit mig - förr eller senare blir man ju torr igen. Men det gäller för skogsflanören att passa sig, skymningen faller alltid tidigare än man räknat med, och dröjer man sig kvar i skogen (kanske följandes ett oändligt spår av trattkantareller) kan det bli en utmaning att ta sig hem när rullgardinen tvärt dras ner-

Runt träden dansar höstens förnasvampar i sina häxringar och stråk, men den svamp som ligger mitt hjärta närmast den här tiden på året tillhör mykorrhizasvamparna. Kanske, kanske är den rent av min absoluta favoritsvamp. Jag tänker på streckmusseronen, för mig den vackraste av musseronerna (även om höstmusseronen utmanar med sina otroliga färger) med sina karakteristiska tvärgående streck över hatten som många liknar vid blyertsstreck men som för mig mest påminner om en expressiv, avig akvarell målad med riktigt fin pensel. Streckmusseronen är massiv och köttig och kan växa sig rätt stor, med en hattdiameter på runt decimetern. Knappast någon annan svamp smakar så mycket svamp som streckmusseronen, och den har en underbart fast, lite tuggig konsistens som överlever stekpannan. Streckmusseronens rena smak vill jag vara försiktig med så jag är alltid försiktig med kryddningen och vill helst inte blanda den med andra svampar. Helst steker jag den snabbt i smör i riktigt het panna så att den får en fin stekyta (salta efter stekningen!) men behåller formen och ett saftigt inre, men den går även an att sjuda i grädde.

Läser man svampböcker finns flera andra gråa svampar som man kan få för sig går att förväxla med streckmusseron, som gall- och gråmusseron. I praktiken är det enklare, förväxlingssvamparna delar visserligen en del särdrag med den äkta varan men streckmusseronens köttighet, slokande uppsyn samt gulnande skivor och fot brukar räcka till för en säker identifiering (även om streckmusseronen brukar räknas till ett komplex av arter). Och så förstås lukten. I svampböcker står på sin höjd att streckmusseron har en svag mjöldoft, men jag får helt andra associationer, speciellt när den är fuktig och lite slemmig på hatten. Då kommer metalliska dofter fram, det luktar hav, tång och - ja, ostron! Dessutom blir teckningen så mycket intensivare när hatten är våt. Streckmusseronen är helt enkelt en svamp som bör plockas i regn!

Streckmusseron med sin blanka slemmiga hatt och typiska streck

Oktober är rätt månad för den som vill leta streckmusseron, men den går att hitta ända in i november. I mina skogar tycks tumregeln vara att när blåmusseronerna kommer på allvar har streckmusseronerna haft sitt roligaste. Den trivs speciellt bra i mossig barrskog och kan klara ett par frostnätter nere i den isolerande mossan. Har man tur kan man plocka åt sig en god skörd från ett enda stråk av streckmusseron, om inte larver mutat in svamparna först. Jag brukar glasburkskonservera de svampar jag inte äter omedelbart, de är värda det extra besväret.

Så här glad blir författarens lilla My när hon ser en streckmusseron

Det är inte bara svamp som drar mig ut i skogen på senhösten. Löven hänger i trasor från träden och kan ha så skarpa färger att det riktigt knastrar i ögonen, speciellt när solen tittar fram. Där är också lukterna som stiger ifrån marken, det ångar av mull, mask och förgänglighet. Fåglarna har flytt söderut eller hukar stumma i trädtopparna, och då vinden inte längre får fäste i trädkronorna har lövrasslet bytts mot ett tyst vinande i de alltmer nakna och spretande grenarna. Skogen stillnar om hösten och även de små ljuden får plats. Barren knakar och morgonfrosten frasar under skorna. Kaffepauserna blir en nödvändighet och inte bara lyx. Det är en underbar tid.

Linköping 2011-10-24 Peter Jägerbro (text och bilder)

Peter Jägerbro skriver om bland annat svamp på allemansratter.taffel.se och kommer att skriva en och annan månadsnotis för svampklubben. Om du vill kontakta Peter kan du mejla till .