November 2010

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

Höst i bokskogen

I sen oktober har det varit frost och det mesta av höstsvampen är borta. Men Brokinds bokskog som min norska svampvän och jag brukar soppa i ("soppa" är norska för "plocka svamp"), när vi inte klättrar i Kindabergen, brukar alltid kunna visa upp något.

En stubbe sticker upp ur den tjocka lövmattan

Hornliknande bildningar pryder stubben

Namnet "stubbhorn" är verkligen träffande för denna sporsäckssvamp, som på latin heter Xylaria hypoxylon.

Nedre delen är svart och luddig, övre delarna är vita

Den vita färgen kommer från konidier, en sorts förökningskroppar som knoppas av. De vita partierna är ovanligt stora på de här höstexemplaren, under vår och sommar brukar större delen av svampytan vara svart. Stubbhornet är vanlig under hela året på stubbar och döda grenar av lövträd, kanske särskilt på sådana trädslag som har hård ved.

De bruna boklöven döljer det mesta men det kan vara givande att rota i lövskiktet. Vad sägs om dessa färggranna fjolårslöv?

Lövet skimrar blågrönt av ärgskinn (Byssocorticium pulchrum eller någon närstående art)

Det finns flera grönaktiga arter av släktet Byssocorticium som skiljs på sporernas storlek. Men jag hittade inga sporer på mina höstexemplar.

Glest liggande hyfer, men inga sporer i preparatet, som är lätt färgat med Cotton blue

Hättor brukar alltid finnas bland boklöven och nu fanns pyttesmå sådana, men dem lämnar jag till någon som är expert på dessa förtjusande småsvampar. Men bortom bokbeståndet är lövskogen blandad och där fanns en ganska stor art.

Några hattar syns över löven

Frosten har nog påverkat utseendet

Den gula färgtonen på fotens nedre del leder tanken till flåhätta, Mycena epipterygia

Namnet flåhätta har denna svamp fått därför att hatten har en segt slemmig ytterhud, som är lätt att "flå" av från resten av hatten. Det är lätt att testa.

Flåhätta utan tvivel

Flåhätta brukar man hitta även tidigare på året och ofta i barrskog. Arten är mycket variabel och ett dussintal varieteter har beskrivits, ibland som egna arter, t.ex. Mycena viscosa, stor flåhätta, som finns i våra vanliga svampböcker, och som mina exemplar nog har likheter med. Men inte ens mikroskopiska karaktärer klarar att hålla isär varieteterna, och i den senaste litteraturen (Funga Nordica, 2008) finns alla under namnet Mycena epipterygia. Arten är lätt att bestämma på den slemmiga eller klibbiga, gulaktiga foten i kombination med "flåtestet".

Brokind 2010-10-29
Text och bild: Lennart Gidholm