En ätlig
ticka?
Förra året gick i pandemins tecken.
Detta gäller också i år och kanske även
kommande år och såsom tillhörande riskgruppen 70+
har jag suttit mer inne vid datorn än någonsin
tidigare. Youtube
har lockat med många slags videor, musik, söta kattungar,
hundvalpar och bebisar, andra världskriget och "best fails" och
mycket annat. Men det finns även en del videor som handlar om
svamp och en amerikansk video om svampar för nybörjare
från "Old Man of the Woods" väckte mitt intresse. Vilka
svampar rekommenderades i den? Jag hade tänkt mig kantareller,
blek taggsvamp och soppar som vi gärna tar upp här i
Sverige. Men hjortskölding, kandelabersvamp, svavelticka,
judasöra, fjällticka och grenticka var några arter
som minst sagt förvånade mig.
Tickor som växer på träd
äts nog inte särskilt mycket i Sverige, även om
Joachim Krumlinde i Skåne har skrivit
om både svaveltickan
och fjälltickan som tänkbara kulinariska objekt. Han hade
försökt laga soppa på fjällticka, men efter sex
timmar på spisen var den fortfarande seg och smakade mest som
nysågad bokved.
Fjälltickan, i äldre böcker
fjällig ticka, numera Cerioporus squamosus, såg jag
många fruktkroppar av i höstas i skogen vid Kärna
mosse. Den är lätt att känna igen på sin
fjälliga hatt och storlek. Den kan bli riktigt
stor och växer på
lövträd, såväl på levande träd som
på stubbar och stockar. I den amerikanska videon rekommenderas
små unga exemplar som mat. Det anser även den svenske
matsvampsentusiasten Bengt
Cortin, som ger den två
stjärnor i sin Svampar i färg. Kanske ska man
också, som amerikanarna visar, nöja sig med kanterna av
svampskivan - den centrala delen är segare.
Men en modern matsvampsbok som Pelle Holmberg
och Hans Marklunds Nya svampboken tar överhuvudtaget inte
med fjälltickan eller andra trädlevande tickor bland
matsvamparna.
En massa fjälltickor på en stock
i skogen vid Kärna mosse
|
Fjälltickan från
undersidan
|
|
Undersidans porer är lite
oregelbundna och ibland uppslitsade
|
|
Det finns många fler svampvideor på
Youtube. Jag har bara tittat på ett fåtal, men
några som jag tänker titta mer på är från
"Learn Your Land", t.ex. denna om ätliga
vårsvampar i Pennsylvania i
nordöstra USA.
Men det är kanske säkrast att
hålla sig till matsvampar som numera rekommenderas här
hemma och titta på svampkonsulenten Dicte Helmerssons trevliga
lilla
svampskola istället.
Som avslutning kan jag konstatera att även
ett gammalt "hederligt" svampsläkte som Polyporus, dit en
gång nästan alla tickor hörde numera har få
arter kvar. I Krok-Almquists kryptogamflora från 1961 finns 64
arter i släktet Polyporus. Även det knappa tiotalet
arter som till ganska nyligen fördes till Polyporus finns
numera i fem släkten och kan sammanfattas i Polyporus
s.lat., dvs. Polyporus i utvidgad betydelse.
Polyporus i utvidgad betydelse enligt
Dyntaxa
2021-02-24 Text och tre
bilder: Magnus
Källberg.
Sidan är uppdaterad 2021-03-01 av Magnus
Källberg.