Mars 2021

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

En ätlig ticka?

Förra året gick i pandemins tecken. Detta gäller också i år och kanske även kommande år och såsom tillhörande riskgruppen 70+ har jag suttit mer inne vid datorn än någonsin tidigare. Youtube har lockat med många slags videor, musik, söta kattungar, hundvalpar och bebisar, andra världskriget och "best fails" och mycket annat. Men det finns även en del videor som handlar om svamp och en amerikansk video om svampar för nybörjare från "Old Man of the Woods" väckte mitt intresse. Vilka svampar rekommenderades i den? Jag hade tänkt mig kantareller, blek taggsvamp och soppar som vi gärna tar upp här i Sverige. Men hjortskölding, kandelabersvamp, svavelticka, judasöra, fjällticka och grenticka var några arter som minst sagt förvånade mig.

Tickor som växer på träd äts nog inte särskilt mycket i Sverige, även om Joachim Krumlinde i Skåne har skrivit om både svaveltickan och fjälltickan som tänkbara kulinariska objekt. Han hade försökt laga soppa på fjällticka, men efter sex timmar på spisen var den fortfarande seg och smakade mest som nysågad bokved.

Fjälltickan, i äldre böcker fjällig ticka, numera Cerioporus squamosus, såg jag många fruktkroppar av i höstas i skogen vid Kärna mosse. Den är lätt att känna igen på sin fjälliga hatt och storlek. Den kan bli riktigt stor och växer på lövträd, såväl på levande träd som på stubbar och stockar. I den amerikanska videon rekommenderas små unga exemplar som mat. Det anser även den svenske matsvampsentusiasten Bengt Cortin, som ger den två stjärnor i sin Svampar i färg. Kanske ska man också, som amerikanarna visar, nöja sig med kanterna av svampskivan - den centrala delen är segare.

Men en modern matsvampsbok som Pelle Holmberg och Hans Marklunds Nya svampboken tar överhuvudtaget inte med fjälltickan eller andra trädlevande tickor bland matsvamparna.

En massa fjälltickor på en stock i skogen vid Kärna mosse

Fjälltickan från undersidan

Undersidans porer är lite oregelbundna och ibland uppslitsade

 

Det finns många fler svampvideor på Youtube. Jag har bara tittat på ett fåtal, men några som jag tänker titta mer på är från "Learn Your Land", t.ex. denna om ätliga vårsvampar i Pennsylvania i nordöstra USA.

Men det är kanske säkrast att hålla sig till matsvampar som numera rekommenderas här hemma och titta på svampkonsulenten Dicte Helmerssons trevliga lilla svampskola istället.

Som avslutning kan jag konstatera att även ett gammalt "hederligt" svampsläkte som Polyporus, dit en gång nästan alla tickor hörde numera har få arter kvar. I Krok-Almquists kryptogamflora från 1961 finns 64 arter i släktet Polyporus. Även det knappa tiotalet arter som till ganska nyligen fördes till Polyporus finns numera i fem släkten och kan sammanfattas i Polyporus s.lat., dvs. Polyporus i utvidgad betydelse.

Polyporus i utvidgad betydelse enligt Dyntaxa

2021-02-24 Text och tre bilder: Magnus Källberg.