På den här sidan har vi tänkt föra in diverse olika notiser på svampfronten: nyheter, bilder, beskrivningar av svamparter, recept och annat smått och gott. Vi hade tänkt att det skulle komma en ny sida inför varje månad. Du hittar föregående års notiser via länken till notisregistret i den gröna rutan nedan.

Maj 2026

Notisregister   STARTSIDAN

En vanlig och välsmakande mussling

Notiserna har handlat om musslingar några gånger på senare år: bävermussling, grönmussling, epålettsvamp, stinkmussling, kantarellmussling, björkmussling, öronmussling, korkmussling och vedmussling. Och även om det inte finns några känt giftiga musslingar (utom kanske öronmusslingen) så är de sällan några uppskattade matsvampar. Men den här gången blir det en riktigt god matsvamp, ostronmusslingen, Pleurotus ostreatus. Den odlas ju också ofta och brukar då saluföras under namnet ostronskivling. Den växer oftast på lövved, men kan ibland även hittas på barrträd, både levande och döda träd och stubbar. Den växer vanligen sent på året och kan hittas långt in på vintern om vädret inte är för bistert.

Färgen är blågrå till gråbrun och den är ganska lätt att känna igen. Man får kolla så att skivorna löper ned ordentligt på foten. Om de är tvärt avgränsade mot foten kan det vara exempelvis den liknande grönmusslingen som inte räknas som matsvamp.

Ostronmussling på en levande björkstam

Det finns några arter till i släktet Pleurotus, bl.a. en blek ostronmussling, Pleurotus pulmonarius, som har ungefär samma krav på substrat som ostronmussling. Den är också en matsvamp. Den lite ovanligare ringmusslingen, Pleurotus dryinus, med en ring som snart försvinner, räknas däremot inte som matsvamp.

	Ostronmussling med lite mer blågrå nyans		Skivorna är tydligt och långt nedlöpande på foten
	Blek ostronmussling		Ringmussling

Ostronmusslingen odlas på många ställen i världen på olika cellulosarika substrat, t.ex. halm, flis, sågspån osv. Den är lättodlad men odlingen kan vara problematisk eftersom sporerna kan framkalla allergier. Sporfria former har därför tagits fram. En sådan sporfri form, mandelskivling, har vi skrivit om tidigare. Den odlades på numera nedlagda Svampcentrum i Nyköping och fanns en tid att köpa i affärer i Linköping. Jag har inte lyckats hitta någon aktuell östgötsk odlare av ostronskivling, men för åtskilliga år sedan fanns en odlare i Bjälbotrakten där svampklubben gjorde ett studiebesök 22 februari 1988, se bild nedan.

Man kan också själv odla ostronskivling hemma. Ett enkelt sätt är att köpa ett svamphus från Svamphuset. Ett lyckat resultat ses nedan och redovisades i en tidigare notis. Men även andra möjligheter finns att odla, det finns mycket information att hämta på nätet.

	Bild från våren 1988 på ostronskivling från Bjälbo, författaren i bakgrunden (Foto: Hans Bernving)		Hemmaodlad ostronskivling från svamphuset.se (Foto: Carina Högberg)
	En gul ostronskivling från nedlagda Svampcentrum i Nyköping		En ljus ostronskivling fotad på en thailändsk marknad

Jag avslutar med två bilder på andra ostronskivlingar, dels en gul ostronskivling, dels en ljus ostronskivling som jag såg på en marknad i Thailand, måhända är det samma som mandelskivlingen som nämnts ovan.

2026-04-27 Text och sju bilder: Magnus Källberg