|
|
Aktuell notis STARTSIDAN |
Så här på våren är det mest vedsvampar som kan studeras i naturen. I dessa coronatider ska man tänka på den lekamliga distanseringen, men det hindrar ju inte en skogstur i den härliga vårsolen. När jag nyligen gick runt den nya Ullabergs våtmark som gränsar till Ullstämmaskogens naturreservat, fick jag syn på en ticka på rötterna av en björk. Det var borsttickan, Trametes hirsuta.
Borstticka |
Borsttickans lite kantiga porer |
Borsttickan är lätt att känna igen på sin ljusa gråaktiga borstiga översida och med ett porlager som brukar gråna med åldern. Den växer oftast på diverse lövträd. Ibland kan ovansidan vara lite grönfärgad av alger.
Det finns andra tickor som också oftast växer på lövved och som ser nästan likadana ut på ovansidan, men när man vänder på dem ser man ett helt annat utseende på den sporbildande ytan, hymeniet.
Slingerticka med ett annorlunda hymenium med labyrintiska porer |
Slingertickan i genomskärning |
Slingertickan, Cerrena unicolor, är ofta övervuxen med gröna alger. Under en liten hatt växer den ofta resupinat, dvs. tryckt till underlaget. Ytterligare ett kännetecken är en mörk linje mellan hatthuden och köttet, vilket ses tydligt på bilden ovan.
Gamla algbevuxna björkmusslingar som sett sina bästa dagar |
Björkmusslingen har skivor
på hattens undersida |
Den tredje arten som ser likadan ut sedd från ovan är björkmusslingen, Lenzites betulinus. I dyntaxa förs den numera till samma släkte som borsttickan och heter då Trametes betulina.
En fjärde art med likadan ovansida är korktickan, Trametes gibbosa, som växer på bok. Den har ytterligare en variant av porlager med radiärt utdragna porer ungefär som på tegeltickan. Den har jag varken sett eller fotograferat och länkar därför till en bildsökning på Google.
Släktet Trametes har det svenska namnet lädertickor.
Uttrycket "Same same, but different" har jag ofta hört i Thailand och tyckte det passade för att beskriva de här svamparnas inbördes förhållande.
2020-04-29 Text och bild: Magnus Källberg