Juni-Juli 2019

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

Två gula kremlor som grånar- kremlor 9

Sommaren står för dörren och man undrar ju lite om det ska bli en lika förskräcklig sommar som förra året. Förskräcklig för oss som gillar svamp och därför regn. Fast det blev trots allt en skaplig svamphöst, även om det mest var de tidiga svamparna som hann upp innan frosten satte in. Min sista utflykt för året gjordes i början av november för att leta trattkantareller och det blev en del svampar i korgen, förutom trattisar även några skapliga streckmusseroner.

Men även en gulaktig svamp tittade upp ur mossan. Inte någon matsvamp förvisso, men en kremla som är ganska lätt att känna igen på den orent gula färgen, grånandet av foten och köttet och den mer eller mindre skarpa smaken, senapskremla, Russula ochroleuca. Den växer i löv- och barrskog och är vanligare i södra Sverige. I äldre böcker heter den skarp gulkremla.

Senapskremla med en något grånande fot

En regel om kremlor som nog alla svampplockare känner till är att milda kremlor är ätliga medan kremlor med skarp smak inte ska användas till mat. Så senapskremlan är inget för matsvampsplockaren. Även om den inte alltid är så skarp är den ingen matsvamp. Om jag inte minns fel så testade jag en gång att laga till den, men den var inte särskilt god.

En milt smakande och god gul kremla är däremot gulkremlan (mild gulkremla), Russula claroflava (R. flava). Den har en mer lysande gul färg på hatten och gulare skivor än senapskremlan. Foten och köttet grånar även på gulkremlan. Den brukar växa lite fuktigare, oftast med björk, och är vanlig i hela landet.

Gulkremla, observera det grå köttet i skadorna på hatten

Att foten blir grå och köttet grått med tiden eller i skador hos vissa kremlor är en viktig karaktär, som är lätt att observera. Några andra exempel på detta är tegelkremla och vinkremla, som vi skrivit om tidigare.

Det finns fler gula kremlor, men dem kan vi kanske återkomma till i senare notiser.

Jag avslutar med en nostalgibild från höstens sista utflykt och minns de fallna löven och lukten av höst och börjar så smått längta dit redan.

Författaren själv (Foto: Ann-Christine Enqvist)

 2019-05-30 Text och två bilder: Magnus Källberg