Juni-Juli 2012

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

En vacker syn

Så här i vårens tid finns det ju inte så många större marksvampar att studera i naturen, och plockar man bara matsvamp finns det ännu färre, kanske bara vårmusseroner och toppmurklor. Stenmurklor finns ju också förstås. Men det verkar bli alltmer tveksamt att använda denna svamp till mat, så klubbens murkelutflykter har gjorts om till vårmusseronutflykter sedan förra året.

Tickor däremot har fördelen att kunna studeras året om. Fast för egen del har jag åtminstone tidigare inte tyckt att tickor är så intressanta, kanske just därför att de är långlivade och ofta olika i utseende från "nyfödda" till gamla, döda och svåridentifierade svamplik. Men lite har väl även jag lärt mig genom åren, inte minst genom klubbens signalartscirklar där Björn Ström och andra är duktiga på dessa trälevande svampar.

En del tickor är väldigt vackra och min favorit är nog klibbtickan, Fomitopsis pinicola. Fast den är ju mycket vanlig och kanske kan man frestas att säga: "Äsch, det är bara en klibbticka!" Ungefär som de flesta nog skulle uppskatta den ovanligare stenknäcken vid fågelbordet betydligt mer än en talgoxe.

Men jag blir nästan alltid lite hänförd av att se en stubbe full med klibbtickor med sina ljusa kanter och lysande färger i orange och rött därinnanför.

En granstubbe full med små klibbtickor

Klibbtickan på närmare håll (Foto: Lennart Gidholm)

Trots artepitetet pinicola, som betyder "växer på tall", är klibbtickan vanligast på gran, men den växer också på tall och olika lövträd. Klibbtickan är lätt att känna igen så länge den är färsk, men kan likna t.ex. fnöskticka när den blir gammal och grå. Den har en speciell lite syrlig lukt, något kväljande i mitt tycke, som är ännu ett bra kännetecken. Klibbtickan är en s.k. brunrötare vilket innebär att svampen bryter ner den vita cellulosan i trädet och lämnar kvar det bruna ligninet. Detta kan kanske anas i bilden till vänster ovan.

En ung klibbticka kan vara ganska oformlig,

men så småningom bildas det oftast en riktig hatt där man kan se porerna på undersidan

Har man tur kan man ibland se en mängd vätskedroppar på tickans yta. När fenomenet uppträder på växter, t.ex. på daggkåpa, kallas det guttation och i en lättläst artikel på engelska av Parmasto och Voitk framläggs en teori om uppkomsten av dropparna.

Vätskedroppar gör ibland klibbtickan ännu vackrare

För den som inte kan se sig mätt på klibbtickor kan en Googlesökning efter bilder på klibbticka rekommenderas. En liten varning dock för att det inte alltid är rätt svampar på bilderna som visas!

 2012-05-30 Text och fem av bilderna: Magnus Källberg.