På den här sidan har vi tänkt föra in diverse olika notiser på svampfronten: nyheter, bilder, beskrivningar av svamparter, recept och annat smått och gott. Vi hade tänkt att det skulle komma en ny sida inför varje månad. Du hittar föregående års notiser via länken till notisregistret i den gröna rutan nedan.

Februari 2025

Notisregister   STARTSIDAN

Grönmussling, en rätt vanlig mussling

Nu i vintertid är inte marksvampar det vanligaste man hittar i svampväg i skogen, och förstås inte när marken är rejält snötäckt. Tickor på ved och levande träd kan det finnas och kanske en och annan mussling också. Musslingar är skivlingar som växer på ved med oftast inga eller bara korta snedställda fötter. Musslingarna utgör ingen homogen grupp utan tillhör diverse olika släkten.

Tidigare har vi skrivit om några andra musslingar, epålettsvamp, stinkmussling, kantarellmussling, björkmussling, öronmussling, korkmussling och vedmussling. De två sistnämnda är dock tickor med musslingslik undersida.

Öronmusslingen betraktas inte längre som matsvamp enligt Svampguiden. Där finns också ett foto på svampen.

Vid en utflykt till en skog i Boxholmstrakten i mitten av december var antalet svampfynd ganska litet, men på en låga av en trolig al i ett fuktigt område hittade vi en mängd musslingar. Dom var brunaktiga i färgen men några hade lite gröna toner och avslöjade att det var fråga om grönmusslingar, Sarcomyxa serotina där serotina betyder sen, dvs. att den växer sent på året. En synonym är Panellus serotinus.

Grönmusslingen växer på döda stammar och grenar av diverse lövträd, bl.a. al, sälg och asp. Den är ganska lätt att känna igen, särskilt om den gröna färgen är tydlig. Några andra kännetecken är att den korta foten är lite prickig och att skivorna, som kan vara brunlila på eggen, slutar ganska tvärt innan foten. Det sistnämnda skiljer den från ostronmusslingen, Pleurotus ostreatus, som är lik, men där skivorna tydligt löper ned på foten. Ytterligare en mussling som liknar är broskmusslingen, Panus conchatus, men den brukar ha violetta toner, särskilt som ung och har också nedlöpande skivor.

Svamparna vi hittade var ganska smaklösa, men grönmusslingen kan vara bitter, något som Hans Rydberg skrivit om i senaste numret av Svensk Mykologisk Tidskrift, volym 45, nummer 3, 2024. I artikeln har han en lång lista med svampar som har en besk eller bitter smak.

Grönmusslingen är inte känt giftig men räknas inte som matsvamp och sägs bli väldigt slemmig vid tillagning. Det finns de som tycker den är god, men smaken är ju som bekant delad.

 

Grönmussling på en låga, troligen av al. Du missar väl inte de violetta alknopparna på grenen till vänster?

	Tydligt grön kant på denna fruktkropp a		Skivorna slutar tvärt vid den korta foten som är lite prickig
	Närmast hatthuden ett gelatinöst skikt som ses blänka lite i ett tvärsnitt		Här växer grönmusslingen på en fallen stor ek

2025-01-26 Text och bild: Magnus Källberg