Februari 2021

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

En ticka, ingen kantarell

Nu är det vinter och kallt, ibland lite snö på marken och nästan inga "vanliga" svampar, men dags för en ny notis ändå. Tickor och skinnsvampar på trädstammar och stubbar finns däremot att studera året om och notisen handlar om en art som jag såg flera gånger förra året.

Den underliga rubriken fordrar nog en förklaring. Vid en träff i svampklubbens signalartscirkel i höstas var vi i Ullstämmaskogen och mötte några personer som sa att dom nyss hade sett kantareller, fast dom växte på ett träd. Vi var just på väg åt det hållet, så det väckte vår nyfikenhet och snart stod vi framför granen där några ljusa svampar lyste på långt håll. Kantareller var det förstås inte, utan tickor, närmare bestämt trådtickor, Climacocystis borealis. Att det inte var några kantareller hade dom andra nog också kommit på om dom hade tittat lite närmare på svamparna. Formen och färgen som en ljus kantarell kan väl stämma, men man måste titta på fler karaktärer när det gäller svamp, särskilt om man har tänkt sig att äta svampen ifråga.

Trådtickor på en stubbe av en stormfälld gran

Trådtickan växer mest på gran, ofta på stubbar, många tillsammans och lär ge upphov till vitröta. Den är ganska lätt att känna igen på utseendet. Den är mjuk som färsk och visar när man drar isär den en trådig struktur, som en av bilderna nedan antyder. Ovansidan är raggluden och porerna lite oregelbundna. Den är en medelgod signalart och kan särskilt tillsammans med flera andra signalarter tyda på att skogen där den växer har höga naturvärden. Namnepitetet borealis antyder att den är nordlig och i Ryman-Holmåsens Svampar En fälthandbok anges den som mindre allmän och troligen vanligare norrut i Sverige.

Trådtickans ovansida är raggluden

Undersidans porer är lite oregelbundna

Om man drar isär fruktkroppen ser man den radiärt trådiga strukturen

Ofta växer många trådtickor på samma stubbe Foto: Bengt-Göran Fahlén

Någon matsvamp är trådtickan inte, en egenskap som den delar med de flesta andra tickor som växer på ved. De brukar vara alldeles för hårda och sega. Ska man äta tickor är det väl i första hand den marklevande fårtickan som kan rekommenderas. Men kanske kan man ge sig på unga svaveltickor också. Deras engelska namn är "Chicken of the woods" och det låter ju riktigt gott med "skogskyckling". Mer att läsa om svaveltickan finns här på Wikipedia.

2021-01-28 Text och fyra bilder: Magnus Källberg.