|
|
 |
Aktuell notis STARTSIDAN |
|
|
|
Aktuell notis STARTSIDAN |
Efter den extremt långa värmeperioden denna sommar har jag bara tagit en kort tur ut i mina vanliga svampskogar för att konstatera att i svampväg finns ingenting att hämta. Vi får innerligt hoppas att augusti ska bli mer nederbördsrik, annars lär det inte bli mycket till svamphöst här i Linköpingstrakten. Så månadens notis får handla om en svamp som fotograferades i oktober förra året, som ju var ett av de bästa svampåren på länge i våra trakter.
Kremlor som har röda färger på hatten finns det många av och även om man lägger till att foten ska vara mer eller mindre röd eller rödflammig finns det många kvar att välja på. Andra karaktärer som är viktiga är smaken, sporpulverfärgen och med vilka träd kremlan kan tänkas växa.
Pepparkremlor med lite rödflammiga fötter
Månadens svamp är pepparkremlan, Russula badia, som är en ganska stor kremla med en mörkröd hatt, en vit fot med mer eller mindre röda inslag och ganska glesa skivor som blir tydligt gula med tiden. Den växer tillsammans med tall. Pepparkremlan är mycket skarp i smaken, men man behöver tugga en stund innan det skarpa framkommer. Detta dröjsmål är en viktig karaktär för pepparkremlan, de flesta skarpa kremlor är skarpa direkt.
Alla som plockar kremlor till mat vet att man kan äta alla kremlor som har en mild smak. Och god smak skulle jag vilja tillägga. Pepparkremlan är alltså ingen matsvamp och eftersom skärpan framkommer först efter en stunds tuggande är det viktigt att inte provsmaka sin kremleskörd för snabbt. Då kan det hända att man accepterar pepparkremlan och sedan ratar nästa kremla eftersom den smakar skarpt, fast det kanske är pepparkremlans skärpa man känner först då.
Men den karaktär som gör mig mest säker på att det är en pepparkremla är en svag pepprig lukt, som liknats vid den hos en nyvässad blyertspenna. Tyvärr kan den här lukten vara svår att uppfatta och för mig tog det några år innan jag kunde känna den. När jag demonstrerar pepparkremlan och ber folk att säga om de känner någon lukt brukar de flesta säga att de inte känner någon särskild lukt. Men det är bara att fortsätta och lukta på misstänkta pepparkremlor. Förr eller senare känner man kanske lukten.
Pepparkremlan är inte en av de allra vanligaste kremlorna. I Danmark är den ovanlig och på rödlistan i klassen hotad (EN). Det var kanske därför en av de danska specialisterna på en mykologivecka för några år sedan tittade på min pepparkremla och sa "Den, den er ikke skarp". Men han ändrade sig efter provsmakning...
Pepparkremlan brukar anges som en av de kremlor som kan förväxlas med den goda mandelkremlan och de har flera gemensamma karaktärer i utseende, storlek, hattfärg, skivfärg och skivornas gleshet. Men smaken är klart särskiljande!
En av mina första diabilder på svamp, här kan man möjligen med mycket stor välvilja ana rödflammighet på foten
2018-07-31 Text och bilder: Magnus Källberg