Augusti 2012

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

En uppgraderad sopp

Sommaren börjar gå mot sitt slut och "den vår de svage kalla höst ", enligt Erik Axel Karlfeldts ord, börjar så smått ta sin början. Sommaren har allt varit ovanligt kall, åtminstone i våra trakter, och lite regn har det kommit var och varannan dag, i alla fall i Linköping. Detta borde peka mot en svamprik höst - om nu inte svamparna "regnar bort", som jag har en känsla av att de gjorde för ett antal somrar sedan.

Ämnet för augustinotisen har ofta varit en av de första svamparter, som notisförfattaren råkat på efter sommaren. Fast det kan ju inte bara handla om kantareller i augustinotisen, och den lilla utsökt goda finludna stensoppen som hamnade i gårdagens lunchwok har vi redan behandlat. Men av sandsoppen hittade jag flera exemplar vid en svamptur i Oskarshamnstrakten igår. Den har vi inte skrivit om tidigare, däremot om dess närmaste släktingar grynsoppen, smörsoppen och lärksoppen, som alla tillhör släktet Suillus.

Sandsoppen, Suillus variegatus, är en svamp som av tradition har betecknats som ganska ointressant ur matsynpunkt. Ofta har den nog i den tregradiga stjärnskalan som tillskrivs officeren Herman Sandeberg fått bara en enda stjärna. På senare år har dock dess kvaliteter i torkat tillstånd kommit att framhållas. Torkad sandsopp beskrivs numera som ett bra alternativ till stenmurklan, som ju av många inte längre betraktas som en matsvamp.

Sandsoppen växer tillsammans med tall och det innebär ofta magra marker, t.ex. med renlavar, där man kan se dess prydliga fruktkroppar bland de vitgrå lavarna.

En perfekt liten sandsopp bland renlavarna

Prydlig är nog ofta ordet för att beskriva sandsoppen, som oftast inte är så angripen av insekter. Däremot kan sniglar gå illa åt den, och även andra djur att döma av de troliga bitmärkena på några av bilderna nedan.

Sandsoppens rör blir ofta blå när man tummar på dem

Sandsoppen är en av de soppar som får färgförändringar på rören vid tumning och när köttet skadas, fast ibland är förändringen obetydlig eller uteblir kanske helt. En annan karaktär är en syrlig lukt och smak, som dock försvinner vid torkning.

Ofta blir sandsoppen blå i köttet när man skär genom svampen

Hos riktigt unga fruktkroppar är rörmynningarna mycket små och mörka, nästan svartbruna. På äldre fruktkroppar är de större och inte fullt så mörka.

Rörmynningarna är små och mörka, särskilt hos unga fruktkroppar

Hattytan är gulbrun med mörka "fräknar"

Sandsoppen passar som ovan sagts bra för att torka, fast själv har jag ännu inte testat att göra "murkelstuvning" av den. Jag använder den mest som blandsvamp tillsammans med andra arter. De varma mackorna med lite kantarell, sandsopp, karljohan, tegelkremla, kantkremla, vinkremla och några andra milda kremlor, som blev resultatet av gårdagens svamptur uppskattades av alla runt bordet.

 2012-07-29 Text och bild: Magnus Källberg.