April 2023
Svampklubbens logo
Notisregister  
Aktuell notis
STARTSIDAN

Ett bittert släkte

Att vissa svamparter är vanligare än andra är inte ett särskilt originellt påpekande. Men det finns vissa arter som jag nästan alltid ser vid utflykterna i "mina" skogar runt Linköping och andra som jag nästan aldrig ser fast de var bland de första jag lärde mig på en svampkurs för länge sedan och hoppats att hitta i åratal. Månadens notis tar upp två sådana svamparter som tillhör samma släkte, bitterskivlingarna, Gymnopilus.

Av namnet förstår man att de inte är några matsvampar.

Den som jag nästan alltid stöter på är den fläckiga bitterskivlingen, Gymnopilus penetrans. Den växer på ved, helst barrved, men ofta ligger veden dold i marken. Den får med tiden fläckiga skivor och när den är riktigt ung får man lita mer på sitt smaksinne. Den är verkligen obehagligt besk. Den kan ha vita myceltrådar vid fotbasen, man kan ana dem på en av bilderna nedan.

 Fläckig bitterskivling

Fläckig bitterskivling växer på ved, helst barrved, men veden finns ibland dold under mossan

Fläckiga skivor

Skivorna blir med tiden fläckiga

Fläckig bitterskivling

Här växte den i en flishög vid ett motionsspår. Den högra svampen har vita myceltrådar vid fotbasen.

Den bitterskivling som jag mycket sällan ser är den mörkfotade bitterskivlingen, Gymnopilus picreus. Av kartorna i Artportalen ses att den oftare är rapporterad från Västergötland och snett norrut mot Uppland. Från Östergötland finns färre fynd rapporterade, vilket väl också är förklaringen till att den sällan dyker upp vid utflykter i Linköpingstrakten. Den har som namnet anger en mörk fot, men det mest slående är de klart gula skivorna på unga exemplar. Den växer också på barrved.

Mörkfotad bitterskivling

Mörkfotad bitterskivling, här på en tallstubbe, har väldigt gula skivor från början innan de bruna sporerna mognar och döljer en del av den gula färgen

I dyntaxa eller numera hellre kanske artfakta.se kan man se att det finns ytterligare cirka tio bitterskivlingar, varav alla utom en mycket sällan är rapporterade. Den som man hittar här ibland är ringbitterskivlingen, Gymnopilus spectabilis. Den är större än de båda föregående och föredrar lövved och kan växa även på levande träd. I avsaknad av egen bild länkar jag till bilder från Artportalen. Den uppges innehålla ämnen av hallucinogen natur och lär kallas den stora skrattsvampen i Japan.

2023-03-27 Text och bild: Magnus Källberg


Sidan uppdaterad 2023-04-01 av
Magnus Källberg.