April 2010
Svampklubbens logo
Notisregister  
Aktuell notis
STARTSIDAN

Från Sveriges Mykologiska Förenings årsmöte 2010

Så här sista dagarna i mars har våren hunnit marschera en bra bit upp i landet. Hos mig är drivorna borta utom i nordsluttningar, och snödroppar, krokus och blåsippa har jag sett.

Mars är den månad då föreningarna brukar ha sina årsmöten. Och helgen den 13-14 mars var det dags för Sveriges Mykologiska Förening att ha sitt möte med några anslutande föreläsningar på Botaniska Institutionen i Göteborg. En jättechans att få träffa svampfolk från hela Sverige och från våra grannländer, och en givande möjlighet att få lyssna på intressanta föredrag. Från Linköpings Svampklubb var vi tre stycken som deltog i evenemangen.

Efter välkomstkaffe och glada igenkännanden samlades vi i institutionens föreläsningssal för att lyssna på några föredrag.

Först fick vi höra Henrik Sundberg

Han pratade först lite allmänt om släktet Lyophyllum, och koncentrerade sig sedan på arter av mer eller mindre brunaktiga tuvskivlingar som kunde ha anknytning till japanernas delikatessvamp "hon-shimeji". Av allt att döma finns denna fina svamp i Sverige också. Men även med modern DNA-teknik är frågan inte så lättbesvarad.

Vi förstod med tiden att shimeji inte är problemfri som matsvamp

Nästa föredrag hade en helt annan vinkling. Petra Fransson från SLU i Uppsala hälsade på i Linköping för några år sedan och nu berättade hon lite grann kring sin fortsatta forskning.

Petras ämne var koldioxidens betydelse för mykorrhizasvampen

Som god pedagog inledde Petra med att förklara de invecklade kretsloppen med fina teckningar. Sedan berättade hon om de experiment hon gjort med svampmycel och mikroorganismer tillsammans med medarbetare i flera länder för att få kunskap om vad som hände när koldioxidhalten i atmosfären ökade. Inte så lätt att tolka förstod vi och mycket fanns kvar att göra.

Nästa föredragshållare var linköpingssonen Henrik Lantz som gjort sin doktorsavhandling på afrikanska kärlväxter, men som nu satsade helhjärtat på en sorts sporsäckssvampar.

Henrik Lantz

Rhytismatales heter alltså den ordning av sporsäckssvampar han studerar och först mycket sent har man förstått hur vanliga dessa svampar är. De allra flesta är endofyter eller parasiter. Att parasiter tär på värden vet alla, men endofyter är sådana organismer som inte skadar värden, bara lever ihop med den och inuti den. Med DNA-teknikens hjälp har man nu insett att det finns många arter i varje växtart, och att det pekar mot att alla gröna växter har sina endofyter.

Av Rhytismatales finns i Sverige nu 61 arter tillhörande 23 släkten. Flertalet är värdspecifika, dvs. de finns bara på en enda värdart. Mest välkänd är kanske lönnens tjärfläckssvamp som alla sett som cm-stora svarta fläckar på blad av lönn.

Ska man leta efter sådana här svampar ska man göra det när det är fuktig väderlek. Då öppnar sig svampens fruktkroppar och syns som ljusa prickar, fläckar eller ovaler omgivna av svart på gamla växtdelar, kvistar eller barr. Henrik visade fina bilder av många arter.

På gamla pionstjälkar finns den här arten (prickarna)

Till den här gruppen sporsäckssvampar hör också slemmurklingen (Leotia lubrica), som avviker genom storlek och levnadssätt. Vill du fördjupa dig i ämnet så läs Henriks uppsats i Svensk Mykologisk Tidskrift 2007.

Flemming Rune från Danmark kom härnäst och han hade kallat sitt bidrag för "svampkavalkad". Svampkanon var ett annat ord han använde för att markera att det inte bara fanns kulturkanoner.

En svampkanon

I Flemmings "svampkanon" fanns de godaste svamparna, de vackraste, de giftigaste, och de för människan viktigaste liksom de mest skadliga. Presentationen var skojig och det var verkligen en kavalkad av fina bilder som vi fick se.

Den läckra runda toppmurklan ser man inte varje dag i sådan här mängd

Detta var dagens sista föredrag och vi samlade oss till den läckra buffé som dukats fram. Kvällen var sedan vikt till sedvanliga årsmötesförhandlingar. Nestorer som Kerstin Bergelin och Arne Ryberg avtackades efter cirka ett decenniums aktivitet i ledande poster, och som ny ordförande valdes Ellen Larsson. Hederssymbolen guldkniven tilldelades Elsa Bohus-Jensen för hennes flitiga dokumenterande av svampar på Gotland.

Föreningens IT-expert Jan Nilsson demonstrerade också en nyutkommen CD med tidskriften Jordstjärnans samtliga årgångar (1980-2004) och dess efterföljare Svensk Mykologisk Tidskrift 2005-2009. Jättebra, sökbart på olika sätt. Naturligtvis köpte jag denna CD bums.

Kvällen avslutades med att Ellen Larsson visade institutionens omfattande svampherbarium och berättade lite om det. Förteckning över stora delar finns på nätet.

Söndagsförmiddagen upptogs av två föredrag och diverse information och meddelanden.

Först ut var Kill Persson, som berättade om naturvård i sandmarker och särskilt om erfarenheterna från skötseln av Hallands sydligare havsstränder. Han presenterade fyra Fina F, och tre Fula F.

Den Fina Floran ska bevaras

De Fina svamparna ska finnas kvar

Bland de fula F-en fanns Förbuskning. Receptet för bevarade av de fina F-en var kanske överraskande för många av oss. Inga förbud mot sådant som grävning, ridning, eldning inte. Nej, tvärtom, det gällde att röra om i sanden ordentligt. Hårda metoder kunde behövas för att komma tillbaka till den rena sanden som utgångspunkt för en ny ekologisk succession. Med hjälp av t.ex. ridning och metoder som maskinell uppryckning av buskar och omgrävningar av marken med grävskopa.

Sista talaren var Arne Aronsen från Norge. Han är världskänd som expert på släktet Mycena, hättor, dvs. små svampar som alla har sett i skogen men få kan säga artnamnet på. Han berättade att han var språklärare, och att han intresserat sig för hättorna därför att de var så vackra.

Smått ska det vara

Och hättornas skönhet visade han med underbara bilder.

Den här hättan skäms inte för sig

Hättorna är talrika och en del är inte så petiga på substrat medan andra, de flesta till och med, är specialister på sina underlag. Man behöver inte gå långt för att hitta dem, och man får inte ha bråttom. Den egna trädgården räcker långt, och en timme i ett enrissnår går fort.

En av Arnes hättor (Mycena juniperina) är hittad i Sverige bl.a. i Linköpingstrakten. Men när jag kollade i artdatabankens ekologiska katalog och i artportalen saknades den!

Jättebra bestämningstabeller och beskrivningar över nordiska hättor liksom underbara bilder finns på Arnes hemsida.

Efter Arnes trevliga framförande ägnades tiden åt information.

Karin informerade om att den internationella träffen om svampfärgning äger rum i Sverige i år i juni

Den traditionella bildtävlingen vanns av Mikael Jeppson med en elegant vinkling av en riska. Välförtjänt! Den allra sista programpunkten var lottdragning och vem vann svampkorgen? Det var Inger Johanne från Linköpings svampklubb!

IngerJohanne får korgen av avgående ordföranden Kerstin Bergelin

Brokind 2010-03-30
Text och bild: 
Lennart Gidholm


Sidan uppdaterad 2010-04-01 av
Magnus Källberg.