September 2011

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

En svampvariant av vitlök

Det är torrt ute i markerna nu och det märks inte minst på en av mina favoritsvampar. Lökbroskingen (Marasmius scorodonius) brukar få stå ifred för andra svampplockare och det blir jag förstås glad för, men samtidigt är det synd att inte fler upptäckt den. Den är inte ovanlig, snarare tvärtom, och på sina ställen växer den så rikligt att jag faktiskt kan hitta den med näsan. Och det kan behövas, för den kan vara svår att hitta i all sin oansenlighet då den sällan blir mer än fem, sex centimeter hög.

Några typiskt intorkade lökbroskingar på marken bland barr och rötter

Lökbrosking trivs i både barrskog och blandskog, men när jag hittar den är det oftast i den släta barrmattan under täta, gamla granar, oftast precis intill en rot; lökbroskingen tillhör förnasvamparna och lever på att bryta ner dött växtmaterial. Med sin ljusa, skirt parasolliknande uppenbarelse, den smala och styva rödaktiga pinnen till fot och sin påtagliga vitlöksdoft är den så gott som omöjlig att förväxla med någon annan art, knappast ens med sin mer resliga släkting: stor lökbrosking (Marasmius alliaceus). Den senare kan vitlöksosande höja sig mer än tio centimeter över marken på sin styva och svarta fot, men växer tyvärr i Skånes bokskogar och inte hos oss.

Luktar den vitlök, förresten? Det här med vad saker och ting luktar är inte lätt. Medan de flesta människor kan enas kring vad som är salt, surt, sött och beskt så blir det mer komplicerat med dofter. Vi har inte längre specialiserade sinnesceller att luta oss mot, bara våra erfarenheter. Det vi luktat på tidigare och våra minnen kring detta styr våra associationer, och till och med en professionell vinprovare får ibland gripa efter långsökta om än glasklara liknelser: varmkört Märklin-tåg, svettig hästfilt, eller varför inte gammalt härbre?

Vad något luktar för oss kan alltså vara ganska avslöjande. För mig luktar lökbrosking vitlökspulver, den krydda som definierade min uppväxts varma mackor och som jag höll som ett av vuxenvärldens attribut. Andra tycker att den luktar gräslök, och varför inte. Det är många ämnen inblandade i lökbroskingens doft, de tre mest prominenta är dimetyldisulfid, dimetyltrisulfid och 2,3,4-tritiahexan, men lökbroskingen luktar vitlök även om man inte känner till det.

Och så det där med torkan. I och med att lökbroskingen är så tunn skrynklar den snabbt ihop sig där den står då det blir torrt i markerna. Men svampen är inte död utan väntar tålmodigt in nästa regn, då den kan vecklas ut och fortsätta växa. Det här är en egenskap som till och med har ett namn: marcescens, där det möjligen finns en koppling till lökbroskingens släktnamn Marasmius som i sig kommer ifrån grekiskans marasmos med betydelsen att förtvina eller att tyna bort. Den som undrar över artnamnen kan också få sitt: scorodonius är ett gammalt grekiskt och romerskt namn för vitlök, och alliaceus är en blinkning mot Allium, löksläktet.

En massa härligt doftande fräscha lökbroskingar i författarens hand

Det är vitlökskaraktären som gör att lökbrosking trots det lilla formatet kan göra sig nyttig i köket, men snarare som krydda än som matsvamp. Och man bör tänka på att de flyktiga aromämnena som ger svampen sin doft av vitlök sällan överlever lång upphettning. Med det i bakhuvudet kan man med fördel lägga den i en svampstuvning först mot slutet, helst när grädden redan gått i. En annan bra idé är att jobba in svampen i en köttbullssmet, då stannar aromerna i köttbullen. Lökbrosking går även bra att torka, helst i rumstemperatur. Som torr kan den mortlas till ett pulver och till exempel vispas in i mjukt smör för att sedan bredas på nyrostat bröd.

När lökbroskingen växer och trivs som bäst gäller detsamma för mig. Sen augusti och tidig september har något alldeles speciellt, himlen lyfter på hatten och luften blir hög och klar och sval, som ett själsligt balsam. Fukten börjar stiga ur marken på allvar och kvällarna kan bli rejält råa och mornarna riktigt kalla, men för en svampplockare tas dessa tecken emot med glädje: nu drar det ju igång på riktigt! 

Linköping 2011-08-20 Peter Jägerbro (text och bilder)

Peter Jägerbro skriver om bland annat svamp på allemansratter.taffel.se och kommer att skriva en och annan månadsnotis för svampklubben. Vi ser redan fram mot nästa notis! Om du vill kontakta Peter kan du mejla till .