Mars 2016

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

En lättigenkänd riska

Riskor har vi inte haft uppe i månadsnotisen särskilt ofta, så nu kan det väl vara dags igen. Bara ett fåtal av de svenska riskorna har riktigt stort matvärde, vilket väl kan vara förklaringen till deras frånvaro i månadsnotisen. Men inte heller månadens riska tillhör de ätliga, snarare betecknas den som svagt giftig.

 

Ofta hittar man många lakritsriskor i ett och samma fukthål

Notisens bilder är från den svampfattiga hösten 2014. Den då rikliga förekomsten av örsopp skrev jag om i en tidigare notis, men vid samma svampletartur såg jag också många lakritsriskor, Lactarius helvus. Lakritsriskan brukar vara en pålitlig höstsvamp, kanske är det den ofta fuktiga växtplatsen bland vitmossor, som gör den mindre känslig för perioder utan regn.

 

Lakritsriskan på lite närmare håll i sin gröna mjuka matta av vitmossor

Lakritsriskan är en av de mer lättbestämda riskorna med sin orangebrunaktiga, nästan lite ludna matta hatt, sin vattenklara mjölksaft och sin starka och speciella lukt. Jag tycker liknelse med curry passar bra in på lukten, medan andra tycker lakritslukt passar bättre. Och det är väl inte för inte som den heter lakritsriska. För övrigt används namnet curryriska för en annan art som också kallas kamferriska.

Den vattenklara mjölksaften är lakritsriskan ensam om, en ovanligt bra karaktär alltså. Men ibland är fruktkroppar gamla och torra och man kan inte se någon mjölksaft. Fast då kan lukten ändå avslöja lakritsriskan. Lukten känns nämligen bäst på lite torra fruktkroppar och är ibland svår att uppfatta på en fräsch och nyplockad svamp.

Skivfärgen är lite ljusare än hattens och sporpulverfärgen som synes åt det vita hållet

Lakritsriskan har en helt ofärgad vattenklar mjölksaft

Lakritsriskan är som inledningsvis nämnts inte någon matsvamp. Men giftigheten är måttlig med symptom från mag- och tarmsystemet. Den som, i likhet med Peter Jägerbro, hyst en stark längtan efter att hitta mandelriskor, kunde kanske få hjärtklappning vid åsynen av ett vitmossekärr fullt av lakritsriskor. Men har man väl en gång hittat den äkta varan, dvs. mandelriskor, tar man inte fel. Varken lukt eller mjölksaft är lika, det är bara storleken och färgen som har någon likhet alls.

2016-02-26 Text och bild: Magnus Källberg