Februari 2015
Svampklubbens logo
Notisregister  
Aktuell notis
STARTSIDAN

Så mycket svamp, och ändå inte...

Jag har haft ett väldigt trevligt uppdrag under många höstar, nämligen att hjälpa till med mykologiundervisningen på Linköpings universitet. Studenterna ska i ett praktiskt moment samla in storsvampar, artbestämma dem och sedan ordna en utställning av fynden. Men det krävs ju att de hittar svamp om de ska få till en svamputställning. De flesta av de senaste åren har det inte varit några problem, men hösten 2014, suck!! Så jag fick fara runt en hel del och leta bra exkursionslokaler. Visst kunde det finnas svamp både här och där, men sällan något större antal arter. I de stora skogarna norr om Roxen fanns det ändå mycket svamp på några ställen. Och en art, örsopp, Suillus bovinus, var så talrik i den sandiga tallskogen att jag lätt kunnat fylla bilen med den.

 Örsopp i mängder

På rätt ställen förekommer örsoppen i stor mängd

I släktet Suillus finns några riktigt goda arter, bäst är kanske smörsopp och grynsopp. Örsoppen brukar inte vara så högt klassad i svampböckerna, men små fasta exemplar plockar i alla fall jag till blandsvamp.

Örsoppen är en av de soppar, som man ibland kallar kosopp eller kosvamp. En av min mors uppgifter som barn var att samla in korna på kvällen. Om det fanns soppar kunde korna springa långa vägar. Jag tror att det i första hand var strävsoppar som fick korna att bli som galna. Att kor äter svampar fick också jag se med egna ögon i höstas i Ullstämma, men tyvärr hann jag inte få upp kameran när en ko plötsligt stod där med en strävsopp i munnen. Snabbt försvann svampen in i munnen på kon, och såg hon inte rätt nöjd ut?

Örsoppen på lite närmare håll

Tätt växer örsopparna också

Örsoppen är lätt att känna igen, kanske är det de ovanligt stora och kantiga porerna på undersidan av hatten som är det mest typiska. Om man tittar ner i porerna ser man att de ofta är delade i mindre poren längre ner.

Sandsoppen är nog den sopp som jag tycker liknar örsoppen mest, särskilt när den är lite äldre, men sandsoppen har tätare och mörkare porer.

En rad med gamla örsoppar

Åldrade örsoppar

Om man ser täta grupper av stora, fula, förvuxna och sladdriga svampar är det ofta gamla örsoppar som passerat bäst-före-datum. Då är de definitivt inget för stekpannan.

Örsopp och rosenslemskivling

Bland de brunaktiga örsopparna ser man inte sällan en mindre, vackert röd svamp

En rolig sak med örsoppen är att den växer tillsammans med en annan svampart, rosenslemskivlingen, Gomphidius roseus. Så stöter man på en grupp örsoppar kan man gärna leta runt lite för att försöka hitta en liten vackert röd svamp bland dem. Rosenslemskivlingen kan man också äta, fast det brukar inte bli några större mängder av den i svampkorgen.

Örsopp och rosenslemskivling

Örsoppen och rosenslemskivlingen trivs tillsammans, fast den ena är en sopp och den andra en skivling

2015-01-25 Text och bild: Magnus Källberg


Sidan uppdaterad 2015-01-31 av
Magnus Källberg.