Februari 2003
Svampklubbens logo
Notisregister  
Aktuell notis
STARTSIDAN

Våra vanligaste vintersvampar - lavarna

Vilka svampar är det egentligen man oftast ser mitt i vintern? Kanske beror svaret på vad vi menar med svamp. Fruktkroppar att stoppa i grytan finns inte många av, den enda värd att nämna är vinterskivlingen som vi skrev om i två tidigare notiser. Vanligare är fruktkroppar av det hårda och sega slaget - tickor och skinn - som sitter på träd och stubbar.

Men det finns faktiskt ännu en sorts svampar som alla ser, men få uppfattar som svamp. Det är lavarna jag tänker på. Dessa mångskiftande bildningar som sitter som gråa, svarta eller färgade skorpor på klippor och trädstammar, eller växer som blad eller små greniga buskar bland mossa på marken eller på stammar och grenar av olika träd. Ibland är dom riktigt "svamplika" som bägarlavarna på bilden nedan.

Bägarlav

Bägarlav. Grynen på ytan av lavens trattlika del är förökningskroppar och det rödbruna är sporbildande delar.

Inga svampar klarar sin försörjning utan tillskott av energirik näring. Många lever av multnande växter och trä medan andra är parasiter eller idkar samliv med gröna växter till ömsesidig nytta. Mykorrhizasvampar som kremlor och kantareller skaffar socker från fina växtrötter samtidigt som växten får närsalter i utbyte.

Hos lavar möter vi ett helt annat samliv. Här har svampen andra kompanjoner, nämligen mikroskopiskt små gröna encelliga alger eller blågrönbakterier. Dessa ligger mer eller mindre spridda i ett gallerverk av svamphyfer. Svampen svarar för stadga och form i laven och ger skydd åt sin partner. Näringsutbytet är av samma slag som hos mykorrhizasvamparna.

Nästan alla lavsvampar är sporsäckssvampar och har sporbildande organ av samma slag som de arter som av tradition räknats till "svampriket". Men lavsvampen är så beroende av sin algpartner att könlös förökning med gryn- eller fjällika lavbitar med algceller i är mycket viktigare för spridningen.

Att hattsvampar kan ätas är vi vana vid, men hur är det med lavar? I nödtider lär de ha ätits i vårt land och de förekommer visst ännu på matbordet på andra håll i världen. Kanske islandslaven är värd att pröva? Men viktigare för oss är nog att lavar kan leverera bra växtfärger.

Två bilder till får avsluta de här raderna.

Skägglav och slånlav

Skägglav (den fintrådiga) och slånlav på en gren av plommon.

 

Sköldlav och skorplavar

En sköldlavsart och två skorplavar finns på den här stenen.

2003-01-30 Bild och text av Lennart Gidholm.


Sidan uppdaterad 2003-01-31 av
Magnus Källberg