Augusti 2006

Notisregister   Aktuell notis STARTSIDAN

Två röda kremlor - Kremlor 4

Det var många år sedan vi upplevde en så varm och torr julimånad som i år. Vid en svamppromenad i slutet av juli fanns det sannerligen inte mycket att hitta i Ullstämmaskogens naturreservat, men i år liksom vid denna tiden förra året var det i alla fall en kremla som fångade min blick. Kremlorna tillhör ju de första svamparna som kommer på sensommaren. Vi har tidigare skrivit om kremlor i månadsnotiserna för september 2004, augusti 2005 och oktober 2005.

En liten röd kremla var en av mycket få svampar i Ullstämmaskogen den 23/7.

Nu gäller ju regeln att alla kremlor som är milda är ätliga. Som ett tillägg för den som vill minska risken att smaka på något brännande skarpt gäller att de röda kremlorna ofta är skarpa, särskilt om de också är röda på foten eller har snövita skivor.

I månadens notis ska vi därför ta upp två arter som är röda, men som trots det är bra matsvampar. Den första är en oftast mycket stor kremla som heter storkremla, Russula paludosa. Som det latinska namnet paludosa anger växer den på myrar i fuktig miljö, men man kan också hitta den i mager barrskog. Som man ser på bilden nedan är den röd på hatten och har ganska ofta ljusare fläckar ungefär som äpplen. Den har oftast en svagt röd ton på foten och den är också oftast en aning skarp i smaken, särskilt när man smakar på skivorna på unga fruktkroppar. Men det starka försvinner vid tillagning. Storkremlan är vanlig och är en utmärkt blandsvamp som också fyller bra i korgen på grund av sin storlek.

Storkremlan är oftast svagt röd på foten.

Nästa röda kremla, som är en bra, för att inte säga en riktigt läcker kremla, är sillkremlan. Ser man det latinska namnet Russula xerampelina coll. för sillkremla, står coll. för kollektivart, och det innebär att det i själva verket är ett samlingsnamn för flera arter. De olika sillkremlorna är bundna till olika trädarter, alla är inte röda men alla luktar mer eller mindre av sill, därav det svenska namnet.

Den röda varianten av sillkremla som finns på bilden nedan har förutom sin röda hattfärg också röd fot - alltså dubbla varningstecken. Den är ändå en utmärkt matsvamp, det kunde man väl aldrig tro!

En röd sillkremla med röd fot och karakteristiska bruna fläckar.

Hur ska man då känna igen en sillkremla? Det som jag oftast själv lägger märke till först är att de fruktkroppar som jag har plockat och smakat på och godkänt som milt smakande matkremlor efter en stund i svampkorgen är alldeles brunfläckiga! Då brukar också ofta den speciella sill-lake- eller skaldjurslukten framträda mera tydligt än vid själva plockningstillfället. Men som sagt ovan finns det många olika slags sillkremlor. Gemensamt för dem alla är bl.a. att de blir brunfläckiga vid tumning och att de luktar sillake. Om man vill ha ett kemiskt test kan man droppa på lite järnsulfatlösning så blir det tydliga gröna fläckar på platsen för reagenset. Men de bruna fläckarna och sillakelukten räcker långt tycker jag. Nedan visas ytterligare en sillkremla, gransillkremlan, Russula favrei, som växer med gran och är mera nordlig än den röda varianten som beskrivits ovan.

Gransillkremla, Russula favrei

Sillkremlor är bra matsvampar och dill anges som en särskilt lämplig krydda, som passar bra med sill- eller skaldjursaromen.

Men så slutligen, vad var det för en kremla jag hittade i Ullstämmaskogen? Svaret är att jag inte vet. Men den var i alla fall mild och således ätlig. Den var det enda ätliga i svampväg som jag fann som inte var alldeles upptorkat eller förstört på annat vis. Så nu håller i alla fall jag tummarna för att det ska komma mycket regn i Linköpingstrakten så att det inte blir en särdeles svampfattig höst.

Text och foton Magnus Källberg.